Golfbanor har alltid haft besökare som inte spelar golf.

Hundägare. Motionärer. Någon som genar över femmans fairway på väg hem från badplatsen.

Det är inget nytt. Och inget konstigt.

Det nya är att fler verkar ha förstått hur ensamma golfbanor blir när solen börjar gå ner. Banpersonalen försvinner vid fyra, kansliet stänger fem, shopen sex, kiosken sju och restaurangen åtta. De sista fyrbollarna puttar i vid nio.

När alla har gått hem finns inga grannar som tittar ut genom köksfönstret. Ingen vuxen som står vid sidlinjen. Bara stora grönytor, öppna grindar, rangemattor, flaggor, bunkrar, vattenkranar, kioskfönster och greener.

Och sedan kommer banpersonalen i gryningen.

Det är ett mönster

I år har svensk media rapporterat om unga män som dömts efter att ha kört sönder greener med bil och orsakat skador för över 100 000 kronor. Det har rapporterats om tjuvspel, vandaliserade greener och rangebollar som slagits ut över en riksväg. Om förstörda greener, inbrott, stulna klubbor och rangebollar som försvunnit. Om klubbar som tvingats skärpa kontroller, sätta upp grindar eller ta in vaktbolag för att komma åt problemen.

Det här är inte en klubb som haft otur.

Det är ett mönster.

Sönderslagna greener. Mopeder på fairways. Golfbilar som används som leksaker. Flaggor i dammen. Krattor som bryts av. Glasrutor som krossas. Energidrycksburkar i ruffen. Sprinklerlock som hamras sönder. Vattenkranar som står öppna hela natten. Golfbollar i toaletter. Bunkrar som används till annat än bunkerslag.

Det är lätt att bli förbannad.

Det bör man också bli.

Men det räcker inte att skriva arga inlägg och be föräldrar hålla koll på sina barn. Föräldrar har förstås ett ansvar. Det har även kompisar, medlemmar och alla som använder banan. Men en golfklubb kan inte bygga sin trygghet på att rätt vuxen råkar läsa rätt Facebookinlägg vid rätt tidpunkt.

Golfen måste lösa sin del av problemet själv och många anläggningar har tvingats till åtgärder.

Problemet är inte unga golfare

Samtidigt måste golfen vara försiktig.

För den andra sidan av detta är att sporten växer. Statistiken visar att golfen fortsätter locka nya spelare, inte minst juniorer och unga män. Det är förstås fantastiskt. Det är precis vad golfen velat i många år.

Nu händer det.

Och det stora flertalet unga golfare sköter sig utmärkt. De betalar, bokar, lagar nedslagsmärken, släpper igenom snabbare bollar och lär sig spelet på samma sätt som andra generationer gjort före dem. Ofta med mer entusiasm än många äldre medlemmar.

Problemet är inte unga golfare.

Problemet är när golfbanan blir en obevakad plats utan ansvar.

Då följer också kompisar med. Någon vill slå en boll. Någon vill putta lite. Någon går bredvid sista hålet i kvällssolen och tycker att det verkar roligare än väntat.

Det ska golfen inte slå bort.

En kompis som testar några puttar bredvid en medlem är inget hot mot spelet eller klubbens finanser. En nyfiken tonåring på rangen är inte ett ordningsproblem. Den som följer med och lär sig hur man beter sig på en golfbana kan mycket väl vara medlem nästa år.

Men gränsen måste vara tydlig.

”Oskyldigt” tjuvspel sent på kvällen, över något enstaka hål, är en sak. Skadegörelse är något helt annat. Det går inte att likställa den som smiter ut på hål 14 med den som förstör en green, kör sönder en fairway eller slår sönder en ruta.

Men tjuvspel är inte harmlöst bara för att det inte lämnar hjulspår efter sig. När människor går ut och spelar hela rundor utan att betala, utan bokning, utan grönt kort eller utan att ta hänsyn till starttider och säkerhet påverkar det både klubben och andra spelare.

Det sliter på banan, stör flödet, minskar intäkterna och kan skapa farliga situationer för banpersonal och medspelare. Särskilt när det sker dagtid, med egen bag och fullt spel, av personer som mycket väl vet vad de gör.

Och det är förstås inte bara unga män som ”spelar gratis”. Därför måste golfen vara noga med att inte göra fuskspelet till en generationsfråga.

Däremot finns en gemensam nämnare: golfbanan är ofta obevakad när det händer. Då saknas ansvar, kunskap och vuxna ögon som kan säga till i tid.

Att slå slag på banan utan grönt kort, utan bokning och utan någon ansvarig spelare i närheten är inte oskyldigt. Och att förstöra en green är inte bus.

Det är skadegörelse.

Alla klubbar kan börja någonstans

Golfbanan är en utmärkt fritidsgård, men den är också den minst bevakade fritidsgården.

Golfbanan ska vara en plats där unga hittar in i golfen. Och det behövs vuxna på plats när problemen uppstår, innan de uppstår och för att undvika att de uppstår.

Kvällsvärdar. Ideella medlemsrundor. Bättre kontakt med kommun, polis och fältassistenter. Kameror där det behövs. Appar för identifikation. Grindar på rätt ställen. Greenfeekontroller. Organiserade ungdomskvällar. Människor som säger hej innan de behöver säga stopp.

Allt detta kostar tid. En del kostar pengar. Alla klubbar kan inte göra allt. Men alla klubbar kan börja någonstans.

Kanske med en rullande kvällsrunda bland medlemmar. Kanske med bättre belysning vid rangen. Kanske med en tydligare rutin för rapporter. Kanske med att bjuda in snarare än att bara varna.

Alternativet är sämre.

Då får banarbetarna fortsätta börja dagen med att laga efter någon annans kväll. Då får klubbarna fortsätta lägga pengar på reparationer istället för juniorverksamhet. Då blir varje ungdomsgäng på parkeringen ett potentiellt problem, även när de bara är nyfikna.

Det vore synd.

Golfen behöver unga. Unga behöver platser där vuxna finns utan att allt känns övervakat.

Det är den balansen klubbarna måste hitta.

Inte stänga ute. Inte titta bort.

Bara vara där.