”Det var fruktansvärt”

Laura Davies vill inte ställa upp för fotografering på stan. Hon har inte tid, lyder förklaringen via agenten. Det visar sig snarare att hon inte gillar uppstyrda mediearrangemang, stå i rampljuset eller ståhej. Hon är bara intresserad av att spela golf.

Om en knapp månad startar en av de mest ståhejomgärdade golfhändelserna för en kvinnlig proffsgolfare. 23 september drar 12:e upplagan av Solheim Cup igång utanför Dublin, Irland. Då är det bara att bita ihop inför all uppmärksamhet. Laura är historisk som den enda som spelat samtliga omgångar av duellen mellan USA och Europa, i år lär hon få sitt namn under ännu en historisk rubrik: den som spelat in flest poäng genom tiderna. Hon är en halv poäng efter Annika Sörenstams 24, men lägger ingen större vikt vid denna milstolpe. Det är logiskt att den som spelat flest matcher också drar in flest poäng, konstaterar hon krasst.

Första spelaren på tee
47-åriga engelskan har spelats flitigt av kaptenerna genom Solheim Cup-historien. Av 48 matcher har Davies spelat 42. Hon var den första europeiska spelaren på tee när Solheim Cups historia tog sin början på Lake Nona Golf Club i Florida 1990.

– Jag kommer väl ihåg det. Jag och ”Allie” (Alison Nicholas) stod på tee och jag sa ”Herregud, där kommer Pat Bradley”. ”Titta inte nu, här kommer Nancy Lopez”, sa Alison. Jag glömmer det aldrig. Vi var två vanliga engelska tjejer som skulle möta Hall of Fame-spelarna och vi undrade vad tusan vi gjorde där, berättar hon.

Laura Davies och Alison Nicholas har spelat nio matcher tillsammans under Solheim Cup. Nu är dock Nicholas kapten för andra gången i rad. Foto: Steve Munday/Allsports

Segrade i US Open
Trots mentala underläget lyckades Davies/Nicholas besegra legendarerna med 2/1. Påståendet att Davies var en vanlig tjej är en smula blygsamt. Tre år tidigare spelade hon hem  US Open, vilket fick LPGA att ändra medlemsreglerna och bidrog till att väcka intresset för damgolfen i Europa. Året därpå, 1988, spelade Liselotte Neumann hem mästerskapet och än en gång visade Europas spelare att de ville vara med och slåss på den internationella arenan.

Två år senare föddes Solheim Cup, i tysthet.

– Det var knappt någon publik och ingen uppmärksamhet, minns Davies.

Skrällde på hemmaplan
Trots den första poängen blev det storstryk (11,5-4,5), Europa fick åka hem med svansen mellan benen och ladda för uppföljaren. Om första upplagan av damernas version av Ryder Cup gick allmänheten spårlöst förbi ändrades detta två år senare. Nederlagstippade Europa välkomnade gästerna till Dalmahoy Hotel Golf and Country Club utanför Edinburgh i Skottland i oktober 1992.

– En av de största skrällarna inom sporten över huvud taget. De var multivinnare och vi var hyggliga spelare. Vi hade ingen anledning att tro att vi skulle slå dem. Men det gjorde vi, ganska ordentligt också, säger Davies.

Davies plockade tre poäng i sina tre matcher, Europa vann med 11,5–6,5 och Solheim Cup blev plötsligt intressant för fler än spelarna och deras familjemedlemmar. Enligt Davies har många av spelarna aldrig spelat så bra under hela sin karriär som de gjorde den veckan.

”Underbar stämning”
Det är just detta som gör Solheim Cup till det roligaste man kan vara med om, menar hon. Att dela upplevelserna med lagkamrater, att gå från golf som en väldigt självisk sport och kämpa för laget.

–Det är en underbar stämning, alla spelar sin absolut bästa golf, man måste jobba för allt och när man vinner en match känns det som att vinna en stor tävling.  

Blev petad
Hon har alltid älskat Solheim Cup. Men den senaste var en plåga. Matchen i USA 2009 var det värsta hon varit med om. Hon spelade första matchen, fyrboll med Becky Brewerton, och duon förlorade mot Brittany Lang och Brittany Lincicome. Sedan bänkad resten av lagspelet av kompisen och Europakaptenen Alison Nicholas. I söndagens singel fick hon pegga upp igen.

– Kunde inte fatta att hon inte lät mig spela. Samtidigt vill man inte ställa till en scen och skapa dålig stämning i lagrummet. Det var fruktansvärt att bli petad, som en rookie…

Hon fick inte veta varför och var väldigt besviken över det. Davies och Nicholas hade varit kompisar i 30 år, men efter det pratade de inte med varandra på ett och ett halvt år.

– Det är vatten under bron nu. När jag tänker på förra Solheim är jag mest besviken på att vi förlorade. Jag och ”Allie” träffades och pratade, nu är vi kompisar igen.

– Jag förstår att det är viktigt att hålla laguppställningen hemlig inför motståndaren, men inför det egna laget..? Om jag var kapten skulle jag tidigt vara tydlig med vilka som skulle spela.

Kommunikation viktigt
Att kommunicera är den viktigaste egenskapen hos en kapten, anser Laura som spelat under sex olika. Bland dessa hyllar hon Dale Reid, men också Catrin Nilsmark. De berättade vad som gällde, och spelarna visste alltid hur planen såg ut.

Att komma till tävlingsarenan och kliva in i sitt rum första gången är julafton. Att gå igenom kläder spelarna ska ha på sig är bland det roligaste under veckan. Det enda hon behåller är den kavaj hon har på sig under invigningsceremonin, samt den putter man får av Ping vid varje Solheim Cup. De flesta av kavajerna ser förskräckliga ut, enligt henne, men hon sparar dem som minne.

Efter detta väntar dock plågsamma dagar.

– De första dagarna är de värsta på två år. All press, fotografering, banketter, träning… Jag hatar det! Om du bara visste hur mycket vi gör under de första dagarna, samtidigt som man försöker förbereda sig inför matcherna. Cocktailpartyn… Samtidigt förstår jag att vi måste. Det finns många som betalar en massa pengar för Solheim Cup, så jag förstår det affärsmässigt, men inte ur en spelares synvinkel.

Alla är nervösa
När inledande dagarnas plåga är över väntar det hon längtat efter i två år: tävlingsstart. På torsdagskvällen är laguttagningen inför fredagen klar, alla är nervösa och ingen kan sova. Då börjar allvaret.

Laura Davies spelar gärna med rookies. Hon anser sig lätt att ha att göra med, och får dem att slappna av. Nykomlingar ska inte ha för mycket press på sig. I foursome behöver hon spela med någon som kan lösa kniviga lägen. Davies är känd för att satsa friskt och missa en och annan fairway. En spelare som måste ha perfekta lägen är därför ingen bra partner.

Varför tror du att du är så populär bland fansen?
– De gillar spelare som går på känsla. Jag har ungefär samma attityd som John Daly, jag kör på! Många yngre vet precis hur mycket de ska äta, träna i gymmet och träna chippning. Det blir lite tråkigt. Det finns inte så många personligheter på banan.

Laura är en sann personlighet. Hon har sin spelstil, peggar upp bollen på en liten jordhög, visar både lycka och förtvivlan under spelet. Vid sidan om golfen kör hon sina sportbilar för fort, men klarar sig eftersom poliserna spelar golf och gillar henne. Hemma i England spelar hon fotboll två gånger i veckan i brorsans gamla lag, följer sitt älskade Liverpool, bettar på matcher för skoj, påtar i trädgården och leker med hunden.

Men när hon är ledig håller hon sig borta från golfen. Vill man spela på professionell nivå under längre tid fungerar det inte att mata bollar på rangen, då håller inte kroppen. Hon har visserligen ont i ryggen och vänster knä, men värsta skadan hon dragit på sig fick hon under en cricketmatch.

Under mitten av juli var Laura Davies i topp på en av de två rankinglistor som avgör vilka som platsar i Europas lag (se separat faktaruta), och hon slutade på andra plats på listan, när kvalificeringstiden var över. Detta tack vare att hon under fjolåret spelade hem fem segrar.

– När det gäller Solheim Cup är det viktigast att spela mig in på egna meriter. Jag vill alltid vinna, oavsett om det har med Solheim Cup att göra eller inte, säger hon.

Hon tror på seger
Senast Europa vann var 2003. Nu kommer det att ske igen, det är hon uppriktigt övertygad om. Hemmaplan, publiken på sin sida, de europeiska spelarna är redo att vinna och banan passar dem (faktaruta). Om Europa har några poängs försprång inför singelmatcherna kan det gå. Just singelspöket ställer till det. Det handlar inte om dåliga nerver och timida spelare, enligt Laura, utan om i vilken konkurrens man bärgat sina framgångar.

– Alla amerikanska spelare är riktigt bra. De har inte så hög omsättning på rookies. Spelare som tar sig in i laget har vunnit tre–fyra tävlingar på LPGA, då är man van att spela under press, säger Laura.

Men om alla kliver fram kan det här vara året då Europa tar tillbaka bucklan. Davies tror på det, och kommer att göra vad hon kan, det är ju det här hon lever för.