Återvinning är ett modernt och bra ord i tiden och insamlingarna ökar ständigt. I Värpinge utanför Lund gör man det i ett projekt kallat Kompisklubban men med ett mjukare mänskligare mål. Man vill hjälpa helt nya grupper in i golfen genom att dessa får golfklubbor gratis. Det kan vara flyktingbarn, personer av olika etnicitet eller människor med sämre ekonomiska förutsättningar.
– Golfen har inte varit tillgänglig för dem överhuvudtaget. Det behöver inte vara så komplicerat men det är en sådan tröskel, säger Håkan Rasmusson, banägare och klubbchef på Värpinge golfbana.
Rasmusson berättar att golfpron Peter Dahlberg på Flommen rensade i sin shop och gav bort ett hundratal klubbor till projektet eftersom han skulle ut och spela på touren.
– Jag åkte ner och hämtade dem och lassade upp dem på flaket på pickupen.
Det kan även vara klubbor som blivit stående på vindar och förråd och som nu skänkts till projekt Kompisklubban av medlemmarna.
Hur började idén med Kompisklubban?
– Jag pratade med en leverantör och ondgjorde mig över att vi i golfbranschen är ganska så dåliga på att tänka från ett icke-golfarperspektiv. Vi har ju också under åren fått in en massa klubbor och nu ville vi göra något mer systematiserat, säger Rasmusson.
Så hur fungerar det rent praktiskt?
– Vi har bara kört i liten skala än men alla golfklubbar kan ju gå ut till sina medlemmar och säga, kom hit med klubborna så sorterar vi. Det kan vara klubbor som folk har glömt, och när folk har glömt dem tillräckligt länge tycker vi att de har övergått i en annan ägandeform…
Nu uppmanar han resten av Golfsverige att hänga med på projektet.
– Ta tag i situationen och använd gärna begreppet Kompisklubban. Det var ju så folk började förr, man fick en klubba och knattarna fick en avsågad klubba. Vi har gjort golfen så komplicerad och den är per definition ganska exkluderande. Golf är ju så bra, den borde vara tillgänglig för alla. I Lund har vi startat Golffrämjandet och den här typen av arrangemang avdramatiserar golfen, säger Rasmusson.
Vad gör Golffrämjandet?
– Det är en liten ideell organisation vars enda syfte är att främja intresse för spelet. Visionen är att golf ska vara tillgänglig för alla, oavsett ålder, kön, etnicitet, funktionshinder, kulturella och socioekonomiska förutsättningar, säger Rasmusson.
Under sin klubbchefsutbildning diskuterade han med de andra kursdeltagarna om hur statiskt golfen tänker. Han drar paralleller till golfens nybildade ”tankesmedja” där man också vill tänka nytt och annorlunda. Han menar att vi måste vara aktiva och agera, inte bara reagera. Men syftet är inte att konkurrera med befintliga organisationer utan att få ett annat synsätt, och han pratar också om det sociala ansvaret.
– Vi hoppas att resten av Golfsverige tycker att det här är en bra idé och börjar samla in klubbor och kontaktar en lokal organisation. Det kan vara Rädda Barnen, skolor, Tamam (gräsrotsorganisation som hjälper nyanlända flyktingbarn), Röda Korset, flyktingförläggningar men också arbetslösa, långtidssjukskrivna, och utbrända. Här i Lund har vi framförallt samarbetat med Röda Korset Internationella huset. De kan exempelvis komma hit med elever från SFI (svenska för invandrare) och antingen så får de golfklubborna eller så lånar de dem.
Håkan Rasmusson vågar tänka nytt och även genomföra sina tankar. Ett annat av hans projekt på Värpinge är de runt 40-50 får som betar av ruffen och strövar omkring på fairway. De äter bara ogräs, som maskros och klöver, och är därför populära, miljövänliga gräsklippare. Nackdelen är fårlortarna som måste samlas in av banpersonalen. När det blir för mycket får på banan, så vallar hunden Peg undan dem. Behöver man ”klippa” extra mycket, som i höstas, kallades 130-140 tackor in för att göra jobbet, inte banpersonalen.
– Värpinge är en liten udda fågel, säger Håkan Rasmusson.
