Okej, lugn här nu. Tiger Woods har yips, två amerikanskor tar plats på prispallen i damernas 10 km fristil i VM, reporäntan är negativ och Titleist visar upp en ny drivermodell I FEBRUARI?!
Var är världen på väg?
Man har ju mer eller mindre kunnat kalibrera atomur efter Titleists driverlanseringar (som vanligen sker september/oktober med tvåårsintervall mellan varje släpp). Fast det är klart, jag skruvar det kanske lite när jag skriver att ”Titleist visar upp” sin nya drivermodell. Snarare så har den inte lyckats undgå den samlade prylpaparazzins smarta telefonkameror när Titleists tourgubbar tog med den till rangen på PGA National, där veckans Honda Classic spelas.
John Peterson var en Titleist-staffare som testade nya 915 D4. Foto: Getty Images
Det är en variant av redan släppta 915-drivern det handlar om och modellen har döpts till D4, vilket antyder att det här är en produkt som är på väg till handeln (på något vis, om än inte som standard i butikshyllorna) och inte bara kommer att leva ett liv som prototyp ute på touren.
Såhär långt vet vi att den (precis som sina syskon D2 och D3) har ARC-teknologin (fartkanalen i sulan eller Active Recoil Channel om man så vill), variabel tjocklek i träffytan (det TItleist kallar Radial Speed Face) och den numera väl inarbetade justerbara hoseln (SureFit Adjustable Hosel). Däremot så har det 450 kubikcentimeter stora huvudet (10 cm3 större än 915 D3 och 10 cm3 mindre än D2) fått en rundare design, med en mer rundad krona och på sulan ser vi hur viktskruven flyttats närmare träffytan.
Nya Titleist 915 D4. Bild: USGA
Poängen? En tyngdpunkt längre fram i huvudet för att åstadkomma lägre spinntal.
Känner ni igen den devisen någon annanstans ifrån?
Jajemän, det är bara att konstatera att TaylorMade etsat fast konceptet med en tyngdpunkt som ligger längre fram i klubbhuvudet efter en oändlig rad år då vi matats med budskapet (från så gott som alla tillverkare) att ”vi har lyckats frigöra vikt som omplacerats för att flytta tyngdpunkten längre bak och längre ner i klubbhuvuet”.
Nyss såg vi Ping göra precis likadant, när de släppte en ”lågspinnande” variant av sin G30-driver, som döptes till LS Tec (mer om den snart). Cobra har sin Fly Z+, Nike sin Vapor Flex, Callaway sin Alpha 815 Double Black Diamond – ja, listan kan göras lång.
Kompromissen – från ingenjörssynpunkt – handlar om en tyngdpunkt långt bak som ger klubbhuvudet högre tröghetsmoment i träffen (gör drivern mer förlåtande eftersom huvudet blir mer motståndskraftigt mot vridning vid träffar utanför slagytans mitt) och en tyngdpunkt längre fram (och samtidigt lägre) som reducerar spinn (genom att minska centrifugalkraften som ökar huvudets dynamiska loft i träffen och öka verkan av den så kallade kugghjulseffekten – gear effect på engelska).
Alla tillverkare är överens om att en lågt placerad tyngdpunkt är önskvärd, men genom att ha tyngdpunkten längre fram i huvudet sänks den samtidigt.
Exakt hur mycket alla dessa tyngdpunktsförflyttningar påverkar är en annan fråga – som de lärda tvistar vidare om. Jag har själv sett flera försök att kvantifiera effekternas samlade inverkan utan att bli ordentligt övertygad om vems uträkningar ligger närmast sanningen.
Och nånstans (även om jag vet att den här bloggens läsekrets, precis som undertecknad, hyser stor tilltro till det faktum att det spelar roll vilka grejor man spelar med) får man finna lite ro i att det i slutändan ändå krävs lite av den som håller i klubban också.
