11:32 är starttiden man får.
Den passar utmärkt eftersom bilen måste rattas tillbaka mot Edinburghs flygplats senare under eftermiddagen för att hämta upp Foto-Höglund, TT-green och Aftonbladet-Linderstam.
Att döda tid i Skottland på något annat sätt än att knarka linksgolf? Nej. Detta är enda chansen man får till att själv lufta klubborna under en sådan här vecka.
Så jag hamnar på Lundin Links. En dryg kvart utanför St Andrews eller så.
Då slipper man också trafiken mot Gullane där Scottish Open är inne i sista andningen. Annars står alltid ett återbesök på North Berwick väldigt högt på listan.
Runt 11:28 är det dags att kliva upp på första tee. Ett tjugotal personer har då samlats runt sista hålets green. Redan 100 meters avstånd kan jag urskilja Gary Players profil. Han drar sin egen vagn men har med sig någon slags assistent, som fotar varje slag plus lite till. Jag måste vänta in Player med entourage eftersom första hålet och sista hålets fairway i praktiken är samma yta.
Lundin Links har en stark öppning och avslutning. Banan är i sin helhet typ tre och en halv frodiga Shane Lowry-skägg av fem möjliga. Det är för övrigt Old Tom Morris som lagt ut dessa hål. Också en man med ett stadigt skägg. James Braids partier på banan är de där lågmält kluriga skapelserna som vi brukar förvänta oss av just James Braid.
Men turfen! Ja, turfen.
Den är sådär perfekt svetsad som man vill ha den. Svarar mjukt med bestämt på slagen.
Efteråt finns det inte ett grässtrå under sulorna. Kvalitét.
Snabbspolning ett knappt dygn framåt i tiden.
The Old Course.
Något mjukare och grönare än Lundin Links. Men fantastiskt inramad av den alltid lika intagande stadssilhuetten och de massiva läktarkomplex som skjuter upp ur marken.
Lingmerth startade för övrigt precis på ettan. Han har med sig James Hahn ut på banan.
Nu kör vi gång det här.
