På torsdagseftermiddagen fick Caroline Hedwall veta av Alison Nicholas att hon skulle göra sig beredd på att spela på eftermiddagen. På morgonen meddelade Annika Sörenstam samma sak och då förstod Hedwall att det var på G. men det var först vid halv tolv-tiden som hon fick veta bestämt, och att det var med Sophie Gustafson hon skulle begå sin Solheim Cup debut.
Hon förberedde sig på morgonen genom att följa med Suzann Pettersen och Sophie Gustafson de första tre hålen, för att se hur det funkade därute på banan. Men sedan satt hon inne i klubbhuset och kollade matcherna på tv, och tog det lugnt. Hon visste vad som väntade, den berömda entrén på första tee. Den alla pratar om under hela veckan, den alla varnade för – men som hon själv sett fram emot.
– Det var en häftig känsla att gå upp på första tee. Jag var nervös, men det var skönt att sätta bollen mitt i fairway, säger ”Carro” när segern var bärgad.
Det började lite svajigt med inspelet ned i bunkern, men en skön räddning där gav självförtroende inför fortsättningen. Hon kände redan från början att puttningen fungerade och det gjorde att hon kunde slappna av. Om puttningen sitter behöver hon inte känna press att vara tvungen att limma flaggan hela tiden, säger hon.
– Jag har puttat fantastiskt bra idag och jag brukar putta bra i matchspel. Det handlar om fokus, det känns som jag blir ett med hålet.
Båda svenskorna spelade bra och hjälpte varandra därute på banan. Deras jobb underlättades visserligen av att varken Brittany Lincicome eller Vicky Hurst hade sin bästa dag på banan under fredagseftermiddagen.
På det sjunde hålet fick Sophie Gustafson känning i ena knät och bad om att få det lindat av lagets sjukvårdspersonal. Det gjorde att de tappade lite mark i förhållande till framförvarande bollar, även om det inte hindrade dem att fortsätta bärga det ena hålet efter det andra. På det elfte hålet fick de veta att de borde skynda på och det gjorde Caroline lite stressad.
– Jag hade ett dåligt andraslag på det tolfte för jag kände mig stressad. Jag siktade inte alls, om jag ska vara ärlig. Men det gick ju bra i alla fall…
På det tolfte hålet hade spelare slagit i vattnet flera gånger om, både under förmiddagens foursoume och eftermiddagens fyrboll. När Carolines andraslag hamnade uppe i en sluttning ute i ruffen var nog mångas tankar på det väntande vattnet mellan henne och greenen. Men det var ingenting Hedwall brydde sig om. Hon slog till bollen och limmade flaggan därframme utan att blinka.
På det trettonde hålet slog hon dagens bästa slag, en hybrid rakt in i vinden som landade tre, fyra meter från flaggan. Där hade hon chansen att stänga matchen men missade nedförsputten och log brett efteråt, ett leende hon visade mycket av ute på banan.
På det fjortonde däremot var matchen över, och svenskorna kunde se 5/4 sättas upp på resultattavlan.
– Jag hade superkul därute idag.
Hon var inte ledsen över att få sitta över foursomematcherna, snarare tvärtom. Under inspelsvarven kände hon inte att spelet satt hundraprocentigt förrän först på torsdagen, så Hedwall var innerst inne glad över att inte börja med foursome. ”Då hade jag varit ännu mer nervös”, som hon sa.
Nu finns ingen rädsla, inte efter den här succédebuten.
– Jag tror nog jag får spela mer efter det här, säger hon och ler, igen.
