Annika Sörenstam har skämt bort oss, brukar det heta när avsaknaden av framgångar på högsta nivå diskuteras. Av Sveriges över 100 toursegrar genom åren står Sörenstam för 80 stycken. Även om det stämmer så har en lång rad spelare bidragit till siffran och det geografiska läget till trots har Sverige länge varit en av de mer framgångsrika golfnationerna.
Men just nu ser det skralt ut – om man tittar på rankinglistorna.
Världstrean Henrik Stenson är idag den enda svensken på topp 100 i världen på herrsidan. Jonas Blixt gjorde honom sällskap fram tills den gångna helgen, men föll bort efter en missad kvalgräns.
En snabb blick bakåt i tiden visar att det för fem år sedan låg sex svenskar på topp 100, även då Stenson högst placerad på en 22:a plats. För tio år sedan var antalet svenskar fyra (Stenson högst på 65:e) och för 15 år sen fyra spelare (Parnevik högst på 10:e plats).
Bör vi vara oroliga för den här utvecklingen?
– Jag är inte orolig för toppen idag, det går upp och ned. Men jag är orolig för återväxten, precis som alla andra. Vi måste hjälpas åt för att vända det här.
– Att det ser ut så just nu beror ju på att flera toppspelare varit långtidsskadade, som Peter Hanson och Alex Norén. Det tar lång tid att komma tillbaka och konkurrera efter skada. Men när det väl lossnar kommer de att klättra igen. Jonas Blixt har inte heller fått det att lossna, men det kommer.
Det säger Katarina Vangdal, förbundskapten och den på Svenska Golfförbundet som leder arbetet med att bärga svenska framgångar.
Hon tillträdde 2011 och har tillsammans med sitt team noga analyserat kurvor och statistik över antalet ungdomar i golfträning och inte minst tävling. Redan tidigt såg hon orosmoln på himlen och insåg att om det inte gjordes någonting så skulle det vara glest med svenska stjärnor vid ett OS 2020 och framåt.
Därför jobbar de på många olika fronter samtidigt: mot klubbar, med satsningar inom Skandia Tour (den svenska juniortouren), mot collegespelarna i USA, med landslagsverksamheten och inte minst med det stora tjejlägret.
78 tjejer deltog i helgens stora läger. Foto: Göran Söderqvist
Vangdal har precis kommit hem från femte upplagan av denna populära samling för alla golftjejer som är intresserade av att vara med.
Den här gången var det 78 deltagare i olika åldrar med olika handicap.
– Tjejlägret är en typisk sådan sak som vi drog igång för fem år sen för att vi såg hur dystra siffrorna på tjejsidan såg ut. Vi ville helt enkelt få in fler tjejer i golfen. Och det har blivit väldigt lyckat.
Hur ser det ut om tio år, om nuvarande utveckling håller i sig?
– Jag tror att vi ser färre svenskar på högsta nivån, men jag tror vi har fler som är med och konkurrerar på Europatournivå. Vi har i dagsläget några av världens bästa amatörer, exempelvis Marcus Kinhult, Linnea Ström och Madelene Sagström som alla är rankade i toppen.
Vems är ansvaret att bryta trenden?
– Det är allas gemensamma ansvar. Det handlar om vad förbundet kan göra, vad klubbarna vill och kan och det handlar också om mig själv som utövare – vad kan jag bidra med? Ute på klubbarna hänger det mycket på att få bra och många ledare som kan erbjuda ungdomarna golfaktiviteter året om som är roliga och som kan locka dem, så de inte väljer en annan sport.
I grund och botten handlar det enligt Vangdal om att Sverige har för liten volym i systemet. Om det är få ungdomar som tränar och tävlar minskar chanserna för att få fram många stjärnor, jämfört med länder som har fler juniorer i träning.
– Om man har ett stort stall med många hästar kan man köra på, om någon faller ifrån finns det alltid fler som kommer. Har man färre hästar måste man vara lite mer rädd om dem.
På damsidan är det just nu tre svenskor topp 100 i världen. Bäst placerad är Anna Nordqvist på 14:e plats, följd av Caroline Hedwall (73:a) och Pernilla Lindberg (92:a).
