Man skulle kunna tro att Annika Sörenstam fick på sin lott att coacha de svenska spelarna, men så har det inte blivit. Snarare har de tre kaptenerna delat upp de tolv spelarna mellan sig, för att ha lite extra fokus på den dialogen. Under veckan har det flutit ut och på sistone har alla kaptener gått mellan spelarna. På torsdagen var Annika ute och kollade på bollen där Caroline Hedwall och Sophie Gustafson spelade, men hann också kasta ett öga på Anna Nordqvist och Maria Hjorth.
Enligt henne är de svenska spelarna i god form och det finns inga orosmoln, åtminstone inte officiellt. Stämningen är på topp, laget peppas med inspirationsfilmer. Dels har gamla kaptener skickat sina filmade hälsningar, och dels har lagledningen klippt ihop en film med tidigare positiva Solheim Cup-minnen.
Hon och resten av lagledningen ��r dessutom helt överens om det mesta. Fredagens par för fyrbollen är redan satta och hur laget spelas därefter återstår att se. Som sig bör hyllar den svenska vicekaptenen sitt lag.
– De ser bra ut och de spelar väldigt bra just nu. Jag pratade med Henri Reis förut och han sa att Anna Nordqvists sving aldrig sett så bra ut.
Ute på banan pratar hon med spelarna, antecknar vad som sägs och hur spelet ser ut och så diskuterar hon det med Alison senare. Hon medger att det är svårt att vänja sig vid känslan att inte spela själv.
– Jag tänker på hur det blir när mina barn vill ägna sig åt sport längre fram. De måste få göra det, man kan inte göra det åt dem.
Hon försöker ge goda råd eftersom hon själv spelat så länge har hon gjort många misstag på vägen. Det hon har lärt sig vill hon dela med sig av, och berättar gärna för spelarna hur hon hade spelat ute på banan.
Under en Solheim Cup-vecka dyker mantrat om att ha ett försprång inför singlarna upp redan tidigt under veckan. Och det är ju bara självklart, enligt Sörenstam. Jo fler poäng desto bättre.
– Självklart vill man ha så många poäng efter fyrbollen och efter foursomen som möjligt. Man ligger hellre i ledning än tvingas jaga någon. Visst har vi kul, men vi vill ju vinna. Det finns inget som går upp mot det.
Som vicekapten får hon göra allt mellan att planera laguppställningen till att ha koll på att maten är varm när det är dags. Som matintresserad (hon har gjort en egen kokbok bland annat) hade hon redan för ett år sedan lite synpunkter på vad som skulle serveras laget, men hon konstaterar leende att det verkar som att dessa synpunkter försvunnit någonstans i processen.
– Jag menar, att äta thaimat i Dublin är kanske lite konstigt. Men, ingen blev sjuk i alla fall, tillägger hon.
