Par är aldrig fel i ett US Open. Det är mantrat som har upprepats av många spelare under dagarna i Philadelphia.
Justin Rose lär inte säga emot.
Merions 18:e hål var banans svåraste under tävlingen. Det gjordes fler bogeys (208 stycken) än par (178) under hela tävlingen. När han står på tee vet Rose att det troligen är ett par och 450 brutala meter som kan stå mellan honom och karriärens första majorseger. Slagen därefter kommer att definiera mästerskapet när vi om något halvår ska börja stänga golfåret 2013.
– -Jag tar absolut några djupa andetag där. Man vill verkligen dra in sig själv tillbaka in i ögonblicket. Jag arbetade verkligen hårt med min rytm idag, för den kan svaja när man spänner sig i dessa situationer. Jag försökte inte göra det svårare än så, beskriver Rose situationen när han sitter med pokalen bredvid sig på podiet i intervjurummet.
Drive ut i mitten, en mäktig järnfyra in på greenen som lägger sig i fringen, en väl avvägd metalwood som försiktigt rullar in bollen mot hål och en putt som var av mer akademisk betydelse.
Sedan följdes en nervslitande stund i klubbhuset medan Phil Mickelson försökte skaka fram den birdie som krävdes för omspel under de två sista hålen. 12 metersputten på 17:e stannade en bit innan hål. Och när Mickelsons utslag på 18 parkerade sig i vänstersidans ruff var det i praktiken klart.
Segern kom på fars dag i amerika, vilket väckte en mängd känslor hos Rose vars far gick bort i Leukemi när Justin var 21 år gammal.
– Även om Phil hade avslutat med två raka birdies känner jag att jag hade gjort det jag kunnat därute. Jag omsatte en hel del lärdomar i praktiken som jag fått från min far, och jag känner att jag betedde mig på ett sätt som han hade varit stolt över även om jag vann eller förlorade. Och detta handlade också den här dagen om för mig på många sätt.
En som också visade stor värdighet i situationen var Phil Mickelson. Trots en spektakulär sänkt wedge på hål 10 för en eagle och ett stort hjärta ute på banan som dunkade hårt för karriärens första seger fortsatte högen av andraplatser i US Open att växa sig ännu större.
– Jag tycker att det här var min bästa chans hittills. Hur jag älskar den här banan och sättet jag spelade den på gav mig chanser att göra birdies. Jag gjorde egentligen inga, men det kom chans efter chans efter jag kom förbi det sjätte hålet. Men det här är nog den tuffaste förlusten för mig. Nu är jag 43 år gammal och efter att ha kommit nära fem gånger tidigare hade en seger här ändrat hur jag själv ser på rekordet med antalet andraplatser i US Open. Men nu känner jag bara ett brustet hjärta, säger Phil Mickelson efteråt.
Ingen spelare stannade under par totalt. Justin Rose avslutande 70-rond, par, innebar att segern bärgades på ett över par. Phil Mickelson och Jason Day delade andraplatsen två slag bakom, efter att båda avslutat med bogey på sista hålet.
Detta är den första engelska segern i US Open sedan Tony Jacklins triumf på Hazeltine 1970. Justin Rose skickade en ödmjuk hälsning till sin föregångare.
– Tony Jacklin var en pionjär. Golf har blivit mer globalt, och det är fler internationella spelare här borta. Jacklin segrade när detta inte var normen. Och vi växte absolut upp med drömmar om att gå i samma fotspår.
Rose, som fick sitt publika genombrott som amatör under 1998 års The Open på Royal Birkdale, är dock inte överraskad över att första majorsegern kom i US Open.
– Jag kom hit som nummer ett om man granskar statistiken för total driving på PGA Tour. Förra året ledde jag också i antal greenträffar. Sett till hur jag slår bollen har US Open blivit en av de majors jag har känt mig mest bekväm i.
