”Självklart vill jag vinna”

En mängd välkända coachprofiler flimrar förbi på rangen där de fördelar uppmärksamheten mellan klienterna i sina respektive stall. Carl Pettersson har bara sällskap av sin caddie. Han kör istället åter sitt eget race – utan input av senaste tränaren Jeff Leishman eller någon annan extern part.

– Det kändes inte som att jag körde bilen själv när jag hade en tränare. För mig är det rätt viktigt. När man kommer under press måste man själv veta vilken känsla man ska ha, och det tyckte jag var lite svårt med en tränare.

Arbetet med svingen ligger dock inte i träda. Big Dog vill bara göra det på sitt eget sätt. Och i vanlig ordning sker det utan att han krånglar till någonting i onödan.

– Jag filmar aldrig svingen. Jag kollar bara på bollflykten och jobbar lite grann på uppställningen och så. Det är rätt basic egentligen och jag kör på min egen känsla. Det funkar absolut bäst för mig.

 Det han letar efter under timmarna på rangen är en ökad jämnhet i spelet. Tittar man på hans resultat för i år framträder en ganska ojämn berg-och-dal-bana med ett ekipage som kränger vilt mellan starka topplaceringar och en och annan missad kvalgräns. Puttningen är fortfarande en stabil grundpelare. Men med järnen är det desto svårare.

– Järnspelet har inte varit helt hundra i år. När det är bra är det riktigt bra. Men när jag är off är det riktigt dåligt. Nu känns spelet överlag okej, men inte helt hundra. Fast man vet aldrig vad som kan hända i golf, konstaterar han.

I takt med att träningsmängden ökats har passen på rangen blivit allt längre. Detta utgör en viss skillnad för Big Dog som tidigare gillat att spela sig i form ute på banan.
 
– Det blir inte riktigt lika mycket nu, när barn och så kommit in i bilden. Jag slår lite bollar och är ute på banan lite mindre. Jag kanske skulle behöva spela lite mer, för jag tycker att det är viktigt att lära sig att scora när man spelar. Det är egentligen allt som golf går ut på.

Årets hittills starkaste insats kom under april månad då Carl bärgade sin femte titel på PGA Tour i RBC Heritage. Detta skedde i en annan del av South Carolina, några timmars bilfärd från Kiawah Island. Och på en bana som ritats av Pete Dye – arkitekten bakom Ocean Course.
Harbour Town Golf Links är visserligen en kortare historia, men delar ändå vissa övergripande karaktärsdrag med veckans spelplats. Det är exempelvis små greener och tuffa recoveryslag för den som missar på fel ställen, och inte minst en möjlig utmaningsgrad som kan stärka spelarens fokus.
  
– Jag tycker om Pete Dyes banor. Och ser nog att den här banan ska ha lite vind. Jag tycker om när det är svårt och spelar bättre då.

I sin senaste majorstart, The Open på Royal Lytham & St Annes, slutade Carl delad 23:a. Det är främst en sak som kommer att få honom att lämna Kiawah Island som en nöjd man. Och det är känslan av att han verkligen spelat så bra som möjligt inom sina egna ramar.   

– Det är svårt att bara säga att jag vill gå ut och vinna här, även om jag självklart vill göra det. Men kan jag spela på min kapacitet tror jag själv att jag kan ha en bra chans.