Stensons hårda kamp

Han är för närvarande rankad 132:a i världen. Men det är ändå oundvikligt att inte ständigt påminnas om Henrik Stensons seger i The Players Championship. Det är trots allt därför som han har en plats i fältet här på Congressional Country Club.
För några år sedan var US Open en av de stora tävlingar som han byggde säsongen runt. De senaste månaderna har mer handlat om att försöka sluta fredagarna på rätt sida om kvalgränsen. 

– Det är en svacka som har varat i två säsonger, konstaterar han.

Den har dock förvärrats något under nuvarande år. I alla fall om statistiken får tala. Förra året missade Stenson totalt fyra kvalgränser. När drygt sex månader passerat av den aktuella säsongen har han redan bränt sju stycken. Han har dessutom noterat 12 ronder på 75 slag eller sämre, som i vissa fall direkt följts upp av varv där Henrik ledigt traskat runt ett antal slag under par.

– Det är inte så att det är skitkasst ena dagen och sedan superbra. Utan det är små marginaler när man är lite off. Ena dagen blir det birdie och andra kan det bli dubbel, på ett sätt som kanske inte skiljer sig så mycket. Skjuter man 79 första dagen finns det inte mycket att försvara sedan. Då måste man göra birdies på allting och spela aggressivt, vilket kan fungera ibland. Och på vissa banor krävs det väldigt mycket för att det ska funka i 18 hål. Det är alltid en svår situation att vara i.

Lågt självförtroende
Dubblarna och tripplarna kan i ett antal fall spåras till att spelet från tee klickar. Att ofta behöva oroa sig för outpinnar eller allmänt jobbiga lägen utanför den primära landningsytan sätter sina spår. Henrik erkänner att det nästan kulminerar i ren och skär slagrädsla vid vissa tillfällen.

– Det är sådant man brottas med mentalt när självförtroendet är lågt. Man ser ju inte bara mitten av fairway, utan också en hel del problem.

Det hela bottnar inte i enskilda tekniska detaljer, som kan lösas genom att daska ut bollpyramid efter bollpyramid på Lakes Nonas gräsrange.

– Det är både de tekniska bitarna och det mentala som hackar när man är nere i en svacka. Har man inte riktigt något självförtroende i det man gör speglar det sig i svingen. Börja man tvivla och det går dåligt är det enkelt att bara tvivla ännu mer för tvivlandets skull. Allting går hand i hand. Och det gäller att styra upp det på bägge plan. Jag känner att detta går åt rätt håll. Men det kommer att krävas en hel del tufft arbete.

Förenkla tekniken
Det mångåriga samarbetet med tränaren Pete Cowen kommer att fortsätta med oförminskad kraft. Men på Stensons egen inrådan har vissa förändringar skett i deras arbetssätt. Detta för att kunna förenkla hans egen syn på tekniken.  

– Jag har varit lite halvlost både kring känslorna i svingen och samtidigt inte tyddliggjort vad jag försöker göra mot mig själv. Då är det lätt att snurra in sig i olika grejer. Och det har blivit för mycket teknik. Jag har lyckats förenkla det, och har ett bättre sätt att se på det nu.

Inför starten i årets US Open räknar han inte kallt med att kasta sig huvudstupa in i segerstriden. Men Stenson kommer givetvis att göra allting vad som står i hans makt för att kämpa sig runt med så bra siffror i kortet som möjligt. Det har han trots allt gjort förut.

– Under 2009 års US Open på Bethpage spelade jag ganska bedrövligt från tee, men har aldrig gjort så många räddningar med wedge från runt 90 meter och inåt. I slutändan blev jag ändå topp tio där. Den veckan var ett kvitto på att man inte behöver spela fantastisk golf på en tuff major för att ändå vara där, om de andra delarna funkar. Att spela risigt och rädda sig överallt är givetvis inte målet. Men funkar närspelet hyfsat kan man komma rätt långt på att bara hålla i.

Det är en lång bana. Hur ofta räknar du med att lufta drivern?                                              
– Inte överdrivet mycket. Jag har börjat svinga bättre, men har inget enormt självförtroende från tee alla gånger. Framförallt när hålen svänger lite kan spoon passa bättre eftersom jag slår en kraftigare draw med den. Men det blir nog ett par drives på de riktigt långa hålen, men det avgörs lite efter hur vinden är och hur lång klubba man får kvar in med spoon. Det är ändå ingen bana som man attackerar från tee i den bemärkelsen. Det betalar sig fortfarande bättre att ligga på fairway än i ruffen.