Richards Stanley Cup

”Imorgon lägger jag utslaget lite längre till höger, slår upp den nära och gör birdie”.

Orden tillhör Richard Stanley Johnson och uttalades på lördagskvällens presskonferens.

Ganska precis så slutade också årets upplaga av Nordea Scandinavian Masters.

Men det var länge en oviss söndag på Bro Hof Slott, där ingen kopplade greppet.

I ledarbollen hamnade K.J. Choi och Louis Oosthuizen på efterkälken med tidiga bogeys och dubbelbogeys. Bakifrån attackerade dock argentinaren Rafa Echenique och belgaren Nicolas Colsaerts, som tillsammans med Johnson växlade ledningen mellan sig.

– Helt plötsligt på baknian blev vädret helt perfekt och jag fick lite småpanik när jag kände att man minst behövde gå två, tre under in, säger Johnson.

Precis som Bro Hof Slotts grundare Björn Örås visionerade för elva år sen kom avgörandet först i Victory Valley – dalen med Stadium Course två nervkittlande avslutningshål.

Klockan närmade sig sex när Johnson med bestämda kliv, lite fjärilar i magen och sin publikfriande caddie Anders Timell i släptåg äntrade 17:e tee.

Först kollade han hur Echenique, som delade ledningen med honom själv på -10, slog sitt inspel till 18:e green. Slaget blev något långt och en argentinsk birdie såg långsökt ut.

Därefter väntade 142 meter över vatten till veckans svåraste flaggplacering – 16 meter in på green och fyra meter från högerkanten.

Johnson ville slå en järnåtta.

Timell skakade på huvudet och viskade ”lös sjua”.

– Idag var jag mer nervös. Att chippa en liten sjua är inte det roligaste slaget i världen, man vill bara lägga den mot högerfoten och dra till. Men (Anders tips att ta mer klubba på 17:e) hade funkat bra två dagar i rad och det kändes som att jag ändå borde gå på det, säger Johnson.

Järnsjuan landade strax vänster om flaggan och för tredje dagen i rad hade Johnson en fin birdiemöjlighet. Tyvärr lämnades putten precis kort och ledningen delades fortsatt med Echenique, som gjorde par på sista hålet.

Kvar för Johnson var nu bara 18:e hålet, där han två dagar i sträck lagt utslaget i vänsterruffen och fått kämpa för att rädda par.

Men som Johnson sa på presskonferensen på lördag kväll så la han utslaget lite längre till höger, slog upp den och sänkte den cirka tio meter långa nedförsputten för birdie.

Johnson knöt näven och skrek av glädje.
Victory Valley exploderade i ett öronbedövande jubel.
Och Anders Timell sprang fram och hoppade upp på Johnsons axlar.

– Det var så upplagt för att den skulle gå i. Vi sa det, jag och Anders, innan vi gick upp på 18:e green att nån gång måste det trilla i en långputt, säger Johnson och fortsätter.

– Att sätta den där putten på sista, under de här omständigheterna, det är så episkt. Så overkligt.

Birdien innebar att Johnson landade på 71 slag sista dagen och elva under par sammanlagt. Ett slag före Echenique och två före italienaren Edoardo Molinari.

Segern var Stanleys tredje på European och PGA Tour (ANZ Championship 2002 och U.S. Bank Championship 2008 de två tidigare) – men sannolikt den skönaste hittills.

– Absolut, att vinna Scandinavian Masters i Stockholm inför familj och vänner med en polare på bagen – det är så stort det kan bli. Att sätta en tiometers med en meters break nedför, det är sånt man drömmer om hela livet. Jag tror nästan jag skrek högre än publiken, säger Johnson.