Roberts tyngsta seger

Han har vunnit Ryder Cup, han tagit hem World Cup och har plockat totalvinsten i Europatourens penningliga. Men den absoluta höjdpunkten hittills i Robert Karlssons långa golfkarriär inträffade på söndagen.

För nu kan Katrineholmskillen också äntligen lägga en riktigt tung individuell tävlingstitel till den långa meritlistan. Segern i Dubai World Championship är hans elfte på Europatouren – och klart största i karriären.

– Det har inte sjunkit in ännu, men det måste det vara, säger han till Svensk Golf direkt efteråt.

Prispengarna på närmare tio miljoner kronor vägde givetvis tungt liksom det mer handfasta beviset på segern i form av den eleganta spiran, men inget av dem gick upp emot känslan av att ha besegrat de bästa golfarna i Europa.

– Med tanke på fältets kvalitet så rankar jag den här titeln högst av allt. Alla de bästa spelarna på Europatouren fanns på plats och med tanke på hur bra touren är just nu så vill det inte säga lite, säger Karlsson.

Bakom segern döljer sig en av de mest högdramatiska söndagarna i svensk herrgolfs historia.

För när vi inte trodde att det kunde bli mer spännande än en särspelsuppgörelse mellan två fantastiska spelare i form av Karlsson och Ian Poulter så var det precis vad som inträffade på det andra särspelshålet.

För när engelsmannen förberedde sig för att slå sin birdieputt från tio meter så råkade han ut för ett kostsamt misstag. Poulter råkade nämligen tappa bollen på sin bollmarkering, som studsade till och ändrade läge, vilket resulterade ett förödande pliktslag.

– Inte direkt den bästa timingen för något sånt. Några dollar, några poäng på världsrankingen. Bisarrt, säger Poulter.

När han sedan inte sänkte putten för par innebar det att Karlsson hade två puttar från en dryg meter för seger – men utnyttjade bara en.

– Jag visste att han hade fått plikt och förstod att jag inte behövde sänka den och det gjorde ju min putt lite enklare. Det är klart att det inte är det roligaste sättet att vinna på, men vi spelar efter reglerna, säger Karlsson.

Innan dess hade båda gjort varsin läcker birdie på det första särspelshålet och Karlsson ytterligare en på det 18:e under den ordinarie ronden för att ta sig till särspel – och svensken spelade verkligen som bäst när det behövdes som mest.

– Jag har varit bra med mina wedgar hela veckan och fick till några riktigt fina slag i viktiga lägen mot slutet. Men jag tycker det är enklare att spela 18:e på det viset och upplever det som svårt att gå för greenen med en metalwood, säger han.

Karlsson inledde söndagen på delad femteplats, tre slag bakom ledande Poulter.

Men efter bara tre spelade hål var han i ensam ledning efter att ha börjat på ett osannolikt sätt med birdie, birdie och eagle på ett par 4-hål.

– Jag slog en järnåtta och tyckte att jag missade den till höger. Men den fick en bra studs och örjade rulla mot hålet. När jag hade gått i ungefär 30 meter hörde jag hur publiken började jubla och då förstod jag att den hade gått i, säger Karlsson.

För de utomstående kändes det förstås som en riktig drömstart.

41-åringen såg det däremot inte riktigt likadant:

– Det blir faktiskt lite svårt efter en sån inledning. Plötsligt är man i ledningen och börjar fundera. Det tog faktiskt ett tag innan jag hittade rytmen igen, berättar Karlsson.

Efter ett par bogeys strax därpå så fick han fart på spelet igen och gjorde några viktiga birdies i mitten av ronden. Han förstod att det placerade honom i hyfsat läge i tävlingen, men undvek att titta på ledartavlorna.

– Jag tittade upp först när jag gjorde birdie på det sista hålet och gick till 14 under. Då tänkte jag att det kanske kunde räcka.

Han gick direkt från den 18:e greenen till rangen, för att förbereda ett eventuellt särspel. Men inte enbart genom att slå bollar, som de flesta andra skulle ha gjort. Istället plockade han upp telefonen och ringde till ledarskapscoachen Annchristine Lundström.

– Hon sa att jag skulle vara glad över möjligheten att få spela mer golf och njuta av tillfället. Så det var precis vad jag gjorde.

Hur det slutade vet vi vid det här laget.

Med Robert Karlssons tyngsta titel i karriären.