Det är över 30 grader varmt på Kiawah Island i South Carolina. Solen står mitt på himlen och störs bara några sekunder av en mindre molnfront som passerar förbi. En lätt bris sveper stundtals in över rangen där många spelare väljer att avsluta sin arbetsdag.
Robert Karlsson står i den högra hörnan på den ändlösa grästeen, mellan Pat Perez och Will McGirt. Där plöjer han igenom de flesta klubborna i bagen med svettpärlor sakta rinnandes nedför ansiktet.
Wedge, mellanjärn eller driver spelar ingen roll.
Alla slag föregås av samma väl utmejslade rutin.
En blick på det första delmålet som han vill starta bollen mot. Sedan flyttas ögonen snabbt mot det huvudsakliga målet där bollen ska landa. Därefter följer ytterligare en blick mot delmålet.
Precis som tidigare med klubban upplyft i händerna, en bit över midjehöjd, och riktad mot målet.
– Jag har aldrig lagt ner lika mycket tid på rutinen som nu. Detta för att hitta vad som är bra och hur jag vill ha det, säger Robert Karlsson när klubborna till slut packats ned i bagen.
På ytan ser det utan att vara samma sekvens vi har sett Robert utföra före slagen i hundratals tävlingar genom åren. Men vissa små förändringar har genomförts för att öka flytet i rutinen – och har stor del i att han känner sig redo för spel i årets fjärde herrmajor.
– Jag har inte tänkt så mycket på rutinen tidigare, eftersom det inte behövts. Att jag kommer att bli stående ett tag över bollen tar ett tag att bryta.
Problemen med att dra tillbaka klubban och starta själva slaget kulminerade dagarna inför The Open Championship, som Robert därför valde att dra sig ur. Men efter en tids arbete i samråd med coachen AnnChristine Lundström anser han att det är dags att åter gå ut på banan i skarpt läge. Sedan i fredags har Robban därför varit på plats på Kiawah Island för att starta förberedelserna inför The PGA Championship. Och hittills är han nöjd med de svar som kommit fram under timmarna ute på The Ocean Course.
Är det 100 procent, förutom vid akut magsjuka eller liknande, att vi ser dig starta i tävlingen på torsdag?
– Ja, det är meningen, slår Robert fast.
Han har redan upplevt The Ocean Course från banans allra tuffaste sida. När han och vännen Micke Högberg, som nyligen gjorde ännu en stark insats i US Senior Open, besökte Kiawah Island i oktober möttes de av en hård motvind som piskade dem i ansiktet på rangen.
Det var dock bara en försmak av vad som väntade.
– Jag tror att jag slog träklubbor in på fyra eller fem raka par 4-hål. Men jag spelade banan allra allra längst bak då, vilket de inte kommer att göra under tävlingen.
Under de 18 hål han spelade i lördags kom vinden från en annan riktning. Då var det istället med wedgar i handen under några av hålen. Att The Ocean Course dryga 7 000 meter gör banan till den längsta som någonsin spelats i en major, tycker Robert inte att man ska lägga alltför stor vikt vid.
– Banan spelas ganska lång efter gårdagens regn, det rullar nästan ingenting. Men det är vinden som är mer avgörande. Jag har spelat den tre fulla varv, och det har varit i tre olika vindar. Idag kommer den in mer i sidled över hålen.
Men vilken skepnad The Ocean Course än antar under mästerskapet kommer den ändå att vara ett test för Roberts del. Och ett viktigt sådant.
Oavsett om det blir två eller fyra ronder får han här ett obestridligt kvitto på om problemen med att frysa över bollen har bekämpats på allvar. Han kan i alla fall redan nu skämta lite lättsamt med den maktlösa känslan av att stå på tee och inte kunna kicka igång svingen.
– Det är kort och gott inget kul, beskriver han den skrattandes för att sedan bli något allvarligare och tillägga.
– Under en över 20 år lång karriär kommer man att gå igenom många saker. Jag får försöka lära mig något av det.
