Karlsson skuggade otippad vinnare

När Pablo Martin klockan tio i två, lokal tid, placerade bollen på peggen och gjorde sig redo för dagens första utslag gjorde han det som motståndarnas stora villebråd.

Trots en säsong som penslats i melankoliska färger, och trots att han inte kunnat motsvara de yttre förväntningarna efter fjolårets genombrottssäsong, skissades han fram som favoriten i journalisternas anteckningsblock.

Spanjoren inledde också stabilt och verkade inte alls påverkad av influgna fjärilar i magen. Men när han pullade ned bollen i plurret på det sjunde hålet förvandlades en odramatisk söndagspromenad till en nagelbitsrysare.

Med solen som tak över Oceânico Victoria Course började proffskandidaterna längre ned i fältet se sin chans att lägga beslag på vinstchecken – drygt 4,4 miljoner kronor.

39-årige Richard Green, känd för sin rytmiska vänstersving, dunkade i elva birdies på vägen mot klubbhuset. Han avslutade visserligen med en treputt på det diaboliskt svåra avslutningshålet, men -18 i sammandraget räckte till ledning.

Sittandes på en pinnstol i klubbhuset kunde sedan Richard Green följa den oväntade händelseutvecklingen ute på banan. Ledarbollslirarna Jeppe Huldahl och Pablo Martin fortsatte nämligen att tappa slag efter slag. Och sedan Martin i tur och ordning ”floffat” en chip och missbedömt en annan hade plötsligt Green två slags överläge då lika många hål återstod.

Spanjoren lyckades hämta in ett slag på 17:e men fraktade ned bollen i vattnet på det 18:e.

Richard Green fick segerbeskedet när han värmde upp på rangen inför ett eventuellt särspel, och kunde registrera sin tredje ET-titel i karriären – den första på tre år.

– Inför dagen kändes det som om jag skulle behöva åstadkomma en av mina bästa ronder i karriären. Avslutningen blev konstig men en vinst är en vinst, sa den förvånade men lycklige australiensaren efteråt. 

Karlsson delad tvåa 

Fyra spelare delade broderligt på andraplatsen: Joost Luiten, Gonzalo Fernández-Castaño, Francesco Molinari och – Robert Karlsson. Svensken var ett tag på väg att ge sig in i tacktalsdiskussionen, men ett vattenbesök på 18:e efter en hookad drive omintetgjorde chansen. 

Världens bäste golf-Karlsson sköt 67 i den tilltagande vinden, avancerade 13 placeringar och noterade sin bästa tävling sedan andraplatsen i St Jude Classic i juni.

– I dag låg vinden på från ett annat håll och flaggorna satt lurigare. Men det fanns fortfarande jäkligt många birdiechanser där ute och jag är lite förvånad över att vinnarscoren stannade på 18 under par, säger Robert Karlsson till Svensk Golf.

Hur summerar du veckan?

– Två bra varv och två dåliga. Mina korta järn och wedgespelet i stort har fungerat bra. Greenerna var mjuka och upptrampade på eftermiddagarna, det kändes lite frustrerande. Att (Francesco) Molinari sköt 74 på eftermiddagarna och 62 på förmiddagarna säger väl en del.

Till slut var du bara två slag från särspel. Du hade ett hyfsat birdieläge på 17:e?

– Jag var nära greenen på två slag, men bollen låg jäkligt illa. Som på asfalt, berättar Robert, som nu ser fram emot två veckors ledighet inför ”Asien-turnén”.

”Daggpatrullerande” Francesco Molinari, som under veckan pendlat mellan ytterligheterna, svarade för söndagens största uppryckning. Den yngre av de två italienska bröderna kombinerade två risiga 74:or med två förtrollande 62:or.

På söndagsronden var Molinari tio under par efter 14 spelade hål och hade en 59:a i sikte. Fyra raka par grusade den förhoppningen.

Fredrik Andersson Hed öppnade och stängde sitt scorekort med bogeys, men sju birdies däremellan renderade i en slutlig niondeplats.