Calles coola comeback

När Carl Pettersson signerat för sin 68:a i fredags trodde han att han hade missat cutten. Tillsammans med kollegan Jay WilIiamson knäckte han sju öl i omklädningsrummet samtidigt som han följde utvecklingen på resultattavlan. I sinnet var han redan hemma hos frun DeAnna och barnen Carlie och Chase i Raleigh, North Carolina.

Två dagar, 48 timmar och 36 hål senare ristades Petterssons namn in i den ståtliga silverpokalen i RBC Canadian Open.

– Jag kan inte tro det. Trodde att jag missat cutten och sen skjuter jag 60 igår och spelar så bra på sista nio idag, det är fantastiskt. Det är en speciell känsla, jag skakar, sa en märkbart rörd och tårögd Pettersson i tv-intervjun på 18:e green.

Både lördagen och söndagens ronder var märkliga historier.

På lördagen gick Pettersson ut flera timmar före ledarbollen slog ut, men kom in i klubbhuset med ledningen i hela tävlingen efter en fenomenal 60-rond – som var blott en koppsnurr från 59.

Söndagen spelade svensken själv i ledarboll, med Dean Wilson, men såg efter sju håls spel ut att ha bränt sina segerchanser med två tidiga bogeys.

För andra dagen i rad levererade dock Pettersson en briljant spurt. Tre raka birdies på hål 8-11, ett par på tolvan och ytterligare tre birdies på 13-15 gav Pettersson ett drömläge inför avslutningshålen, med två slag tillgodo på spelpartnern Wilson.

Två stadiga par på 16 och 17 gav Pettersson tre puttar på 18:e green för segern.

Pettersson använde alla tre puttar innan han höjde armarna i skyn.

– Jag kan fortfarande inte tro att jag vann tävlingen, sa svensken på presskonferensen. Det var roligt. Mina andra segrar har jag lett tävlingen när dagen började, det här är den första gången jag kommit bakifrån.

Segern var Petterssons fjärde på PGA Tour och inbringade 918 000 dollar i förstapris. Förutom pengarna klättrade Pettersson till 16:e plats på FedEx Cup-rankingen och grejade en biljett till stortävlingarna WGC-Bridgestone Invitational om två veckor och årets fjärde major PGA Championship veckan därpå. Dessutom kan Pettersson börja planera för The Masters 2011.

En annorlunda svensk
Pettersson föddes i Göteborg, men flyttade till England som tioåring och vidare till North Carolina, där han bor än idag, som 15-åring.

Ett skäl att just söndagens seger var så emotionell var att Pettersson hade ett dåligt 2009, där han i stunder tvivlade på sin förmåga.

– Jag tappade spelet. Började ifrågasätta om jag var tillräckligt bra för att lira och om jag nånsin skulle vinna igen. Jag kände allt det på sista hålet och det här var en speciell och mycket viktig seger för mig, sa Pettersson.

Förklaringen till Petterssons dåliga spel i fjol var en ny, hårdare träningsregim efter segern i Wyndham Championship 2008.

– Jag var naturligtvis lite överviktig så jag tänkte ”okej, jag ska komma i form”. Jag tappade 13 kilo och spelet försvann totalt.

Timingen i sving var borta och Pettersson fick kämpa för att bara klara kvalgränsen vecka efter vecka.

Lösningen blev helt enkelt att lägga på sig de tappade kilona.

– Jag är inte den typiske svensken, som ni vet. Jag har ingen 28 tums-midja, äter inte bananer efter nian och sånt. Visst, jag skulle älska att vara i bättre form, men jag kommer inte ge mig in på det spåret igen.

Typiskt svensk eller inte, med segern i RBC Canadian Open befäste Carl Pettersson sin position som den segerrikaste svensken på PGA Tour de senaste fem åren, bara en seger ifrån Jesper Parneviks fem.