Jonas Blixt var svart som ett åskväder när han klev av 18:e greenen. Han glömde en av golfens oskrivna regler, att tacka de gratis arbetande funktionärer som följt honom på banan hela dagen. Han vägrade svara på några frågor efter ronden och försvann från området efter en 77-rond. Därmed landade Karlstadspelaren Blixt på +8 och missade kvalgränsen med ett slag.
Trodde vi, och han.
På samma resultat stannade Carl Pettersson, men det såg länge ut som att han skulle hålla sig inom marginalen och säkra plats i helgens startfält. Men några misstag blev för dyrbara, även om han avslutade med stil och sänkte en tiometers för par framför publiken på läktarna vid 18:e.
– Jag spelade väldigt bra på första nio men fipplade till det på sista nio och gjorde bogey-dubbel på tian och elvan. Där borde jag ha gjort par-par. Det var svårare idag med en helt annan vind, men om man spelar bra kan man scora bra. Det gjorde inte jag, säger han efter sviten 74-76.
När Pettersson var klar för dagen var han helt övertygad om att +8 var kört för fortsatt spel i helgen. Men under kvällen kröp det närmare och närmare, och när australiensaren John Wade i absoluta slutskedet tappade flera slag och trillade ned på fel sida kvalgränsen, samtidigt som colombianen Camilo Villegas avslutade med dubbelbogey trillade hela gänget på +8 tillbaka in i tävlingen.
– Det är alltid tråkigt att missa med ett, summerade Petterson innan han visste hur läget var.
Att det var svårare på fredagen rådde inget tvivel om. För första gången under den här veckan sträckte flaggorna ut sig åt sydväst, raka motsatsen till hur det var under träningsdagarna och första ronden. Detta tillsammans med den stora skillnad på greenernas hastighet satte griller i många spelares huvuden.
– Man kanske tycker att man borde ha lärt sig hastigeten någon gång, men det är svårt att ställa om, sa Niclas Fasth som bland annat hade problem med att hitta den nya farten som gårdagskvällens vattning hade lockat fram.
För Niclas Fasths del var det snarare brist på fokus på slutet, samt ryggsmärtor som såg till att scoren den här veckan landar på +10, efter 77-75. Nu måste han vila ryggen så det släpper och han kan spela normalt igen.
Oscar Florén däremot lyckades ställa om snabbt till greenernas nya förhållanden, det var inga konstigheter tyckte han. Dessvärre spelade han inget vidare och kunde inte hålla sig kvar i sin första Open som proffs. Nio över par blev det till sist för Öijaredspelaren.
Den ende som var nöjd, trots att han stannade på +12 efter 77-77 var Robert Karlsson. Under den senaste tolvmånadersperioden har 43-åringen kämpat för att över huvud taget hitta tillbaka till golfen igen. För ett år sen kunde han inte slå till bollen. Nu har inte bara lyckats med det, han har lyckats slå den på det sätt han vill.
– Jag är nöjd med hur jag spelade. Problemet var bara att jag puttade som en kratta. Den spelare som sänker flest puttar runt fyra meter är den som vinner det här. Jag är nog den som har missat flest, sa han med ett snett leende innan det var dags att packa ihop för den här gången.
När Fredrik Jacobson kom in efter lunch och hade summerat sina två ronder till +5 var han inte ett dugg orolig. Just den minut han var klar spådde scoringen att kvalgränsen skulle landa på +3. Inte en chans, sa ”Fidde”, det kommer att landa på +6 eller nåt liknande. Och det hade han helt rätt i, med god marginal.
Han är nu en av fyra som får spela vidare i helgen på Muirfields krävande bana.
