”På väg mot en ny nivå”

När vinden mojnade och regnet försvann blev den stolta, svårflirtade damen en trött och tandlös gammal gumma.

Öppningsdagen av det stoltaste golfmästerskapet av dem alla utvecklade sig till en halvplatt pitch- och puttävling och det var nästan smärtsamt att se hur försvarslös den här fantastiska banan verkligen är när det är mjukt i marken och inte blåser. Spelarna kunde gå för i stort sett varenda pinne, några par 4:or blev plötsligt inom räckhåll för den som ville spela offensivt och det som under onsdagen såg ut att bli en kamp mot bogeys förvandlades plötsligt till en birdiefest av sällan skådat slag.

Men å andra sidan.

Ska resultatlistan se ut på det här viset så kan det gärna få fortsätta så här ett tag till, om ni frågar mig.

För herrejösses vad det vattnas i munnen inför fortsättningen.

Superlöftet McIlroy i täten, Woods och Daly jagande lite bakom och en Hanson som också har med det hela att göra, efter en 66:a som i själva verket var värd något slag bättre med tanke på att han var den enda i täten som startade på eftermiddagen när det blev något mer svårspelat.

Men jag är ledsen, boys.

Det är på ett annat namn mina ögon fastnar när jag spanar in vilka som har placerat sig i slagläge inför fortsättningen.

För på delad åttonde plats, med namnet placerat direkt under Tiger Woods, står det Fredrik Andersson Hed 67 slag.

Och det är förstås inte det att jag är förvånad över att en högst kompetent golfspelare har lyckats ta sig runt Old Course fem under par den här vänliga dagen, för det var han ju långt ifrån ensam om att göra. Men för min del är resultatet själva symbolen för den märkliga metamorfos hans golfkarriär har gått igenom i det här skedet av livet, eftersom han trots allt är 38 år gammal.

Att Fredrik Andersson Hed bara är här och spelar The Open Championship är en bedrift.

Att han sedan gör det fantastiskt bra, under de mest pressande av förutsättningar, är inget annat än en ganska välskriven saga.

Hans karriär har egentligen varit en enda lång kamp.

Mot kvalstreck, mot magiska gränser i penningligor, mot sargad privatekonomi och ständigt med hotet om att inte få fortsätta göra det han vill mest av allt. Men där andra har sett hinder och problem har Laholmskillen letat ljusglimtar och hittat möjligheter och plötsligt en dag kom det genombrott han innerst inne har vetat att han varit kapabel till att få.

Segern i Italian Open öppnade många dörrar på glänt, andraplatsen i mäktiga PGA-mästerskapet på Wentworth sopade upp dem på vid gavel och Gud vet vad en topplacering i The Open Championship skulle göra för fortsättningen.

Men det roligaste av allt är att när man pratar med honom själv så låter det hela helt naturligt och inte alls speciellt märkligt eller märkvärdigt. Fredrik är totalt avspänd inför det faktum att han ligger med i täten av tävlingen; till synes fullständigt opåverkad av de yttre omständigheterna och när han beskriver sin dag på linksen är det precis som att han pratar om en onsdagstävling med gubbarna hemma i Laholm.

Men.

Det här var bara torsdagen och när helgen anländer, trycket ökar ytterligare och det står en silverkanna och tio miljoner på spel och de dessutom ligger inom räckhåll så förändras givetvis spelplanen. En majorhelg gör också den erfarne nervös och det sägs att man måste uppleva det där några gånger innan man förstår vad det handlar om och kan klara av att knyta ihop säcken, fast det kände ju varken Ben Curtis, Todd Hamilton eller Graeme McDowell till.

Men låt oss inte gå händelserna i förväg nu.

Vi nöjer oss i stället med att glädjas över att Fredrik Andersson Hed har tagit ett nytt steg i sin golfkarriär och om han inte lyckas den här gången så har han i alla fall lärt sig något på resan.

Det ska bli oerhört spännande att se slutdestinationen för den så småningom.