På jakt efter drömmen

I ett litet skogsparti några mil öster om Malmö skärps alla sinnen. Det enda som bryter tystnaden är en byig vind som söker grepp om den snöbestrukna terrängen och djupt under de vitkamouflerade plaggen börjar pulsar att slå.

Den omsorgsfullt gillrade fällan har slagit igen.

Om allt fortsätter enligt plan bör snart de åtta vildsvin som siktats tidigare vara på väg i rätt riktning och i så fall bör den förväntade finalen vara en formalitet.

Men något går snett. De skygga grisarna tycks ana oråd och deras nästa manöver innebär att skottförsök skulle sätta jaktlagets egen säkerhet ur spel och inga bössor avlossas. Samtidigt börjar den spröda decembersolen sänka sig bakom trädridån och därför blåses jakten av. 

Peter Hanson njuter av stunden ändå.

Han lever ett liv många andra bara kan drömma om. Med lyxhotell, läckra bilar, förstklassig service, resor till exotiska platser över hela världen och golftävlingar där han får miljoner bara för att visa sig.

Men det är ändå alltid hit han längtar.

Till Sverige, Skåne och de otvungna samtalen med gubbarna i jaktlaget, i väntan på att korven ska få färg och värme över den sprakande elden.

Paradoxalt nog var det först när han lämnade det han älskade allra mest, vid sidan av familjen, som han började nå sin fulla potential som golfspelare.

– Min mentala tränare Torsten Hansson sa till mig ”ska du hålla på med den där skiten kan du glömma att du blir bättre att spela golf”. Själv trodde jag inte det påverkade så mycket, förmodligen eftersom jag tyckte att det var så roligt. Men tittar man tillbaka är det orsaken till varför jag inte kom längre. Det fanns för många veckor när jag tyckte att det var roligare att vara här ute än att åka i väg och träna golf, säger Peter Hanson.

Han är medveten om att vissa tycker att hans fritidsintresse är moraliskt svårt att försvara. Därför är han länge osäker på om det känns rätt att låta sig fotograferas i den här miljön, men samtidigt är jakt en så viktig del av Peter Hanson och dessutom vill han gärna utveckla sin syn på ämnet.

– Det är så mycket mer som sker bakom själva skottet. Jag älskar att vara ute i naturen och tycker om själva förberedelserna. Vi utfodrar djuren och ser till att de har det bra. Jag skulle säga att de flesta jägare är några av de största djurvänner som finns. Men visst är jag medveten om att det finns människor som ser det annorlunda.

2012 var året då vi såg många nya stjärnor tändas på den svenska golfhimlen och namn som Jonas Blixt, Kristoffer Broberg och David Lingmerth introducerade sig för den breda allmänheten.

Men när året skulle summeras och prestationerna rangordnas så fanns en rörande enighet om att inget av de roliga genombrotten stod i paritet med vad 35-årige Peter Hanson hade uträttat under året. Vår högst rankade herrspelare blev också Årets Golfare för första gången.

– Det är fantastiskt skönt. Jag har tagit mitt största kliv i karriären det här året och att få den här belöningen för det känns väldigt bra. Det är ett speciellt pris och jag är stolt över att ta emot det, säger Hanson.

Höjdpunkterna har varit många, men om vi har svårt att rangordna dem alla så finns hjälp att få.

– Min seger i Europatourtävlingen i Shanghai är störst för mig. Att kunna besegra Rory McIlroy i ledarbollen sista dagen väger tungt. Vår vändning i Ryder Cup och att få spela ledarboll på Augusta med Phil Mickelson och sluta trea tycker jag får dela andraplatsen eftersom det var väldigt stora händelser.

Men Ryder Cup var inte enbart en rolig upplevelse för dig. Du var väldigt irriterad över att inte få spela så mycket som du ville. Hur ser du på det i dag?
– Det var en känslomässig berg- och dalbana för mig. Jag var i form och hade gjort jobbet inför matchen så det var väldigt tungt att inte få spela alls på lördagen. Jag var enormt besviken. Det var assisterande kaptenen Thomas Björn som berättade det för mig och jag blev chockad. Martin Kaymer satt bredvid när jag fick beskedet och han blev nog lite förvånad över min reaktion.

Hur stor glädje kände du i segerfirandet efteråt?
– Firandet kändes fantastiskt, det fanns inga kluvna känslor då. Lagkänslan var otroligt bra och vi är så goda vänner allihop så det var en underbar kväll. 

Några veckor senare såg vi rubriker om att du inte tänkte skicka något julkort till kaptenen Olazábal. Varför?
– Äh, jag stod och pratade med ett gäng journalister i Skottland om Ryder Cup och så var det någon som frågade om jag tänkte skicka något julkort till Ollie. Jag sa väl halvt på skämt nåt om att han inte skulle få något och givetvis blev det stort uppslaget efteråt. Jag är för ärlig ibland och det kanske är dumt, men det är sådan jag är.

Det kan låta som ett krystat försök att skapa en klatschig metafor, men också golfspelaren Peter Hanson älskar att jaga.

Genom åren har referenspunkten oftast hetat polaren Henrik Stenson, men i takt med den allt intensivare klättringen på världsrankingen har måltavlorna fått en mer internationell prägel och efter återkommande dueller med spelare som McIlroy, Woods och Mickelson är det numera dit han strävar.

Däremot tror han sig vara sämre på att bli jagad själv.

– Ärligt talat så tror jag att jag skulle vara en dålig världsetta.

Hur menar du nu?
– Det som driver mig är att mäta mig med de bästa. Jag använder andra som referenser hela tiden. Jag är så otroligt imponerad av Tiger och Rory som fortsätter utvecklas när de redan är bäst. Jag tror att jag skulle ha svårt för det.

Hur realistiskt tycker du att det känns att du blir världsetta någon gång?
– Inte särskilt. Westwood har ju i och för sig varit det och mitt spel är ganska likt hans. Men om man till exempel tittar på Rory så har han en helt annan högstanivå än jag och spelar han sin bästa golf har jag svårt att se mig själv slå honom. 

Samtidigt är ju du en av spelarna med jämnast utveckling i världstoppen. Är du inte lite väl defensiv?
– Jag har funderat en del på det och det är möjligt att jag ser på mig själv som lite efter de andra, bara för att jag gillar den känslan; den att kunna jaga folk. Så har det alltid varit för mig.

Siffrornas uppenbara logik är enkel att förstå, men summorna samtidigt så svindlande att de är svåra att få grepp om.

Under 2012 har Peter Hanson spelat in 25 miljoner kronor.

Genom karriären har det trillat in 105 miljoner och för en spelare på hans nivå handlar det också om relativt stora belopp på sponsormarknaden.

– Ibland kan jag tycka att det känns lite märkligt att få så bra betalt för att slå på en boll, men samtidigt är det ju styrt av marknaden och företagen lägger de pengarna för att de tycker att det är värt det. 

Du har två barn numera – hur svårt är det att uppfostra dem i den värld du lever?
– Det är jättesvårt. Vi måste jobba enormt hårt för att de inte ska få fel värderingar. Speciellt i den miljö vi bor, på en country club i Orlando med överdådig lyx. Jag tror egentligen inte att det är en helt sund miljö för dem. Det kan bli en rejäl käftsmäll när man ska ut i det riktiga livet.

Men där vi oftast väljer att se vad de sanslösa beloppen leder till i form av materialism som bäst illustreras med lyxiga hus och dyra bilar, så bör vi också komma ihåg att framgången har ett pris. Och det är oftast familjen som får betala det. 

– Det känns väldigt jobbigt ibland, framförallt när man är borta från dem länge. Ibland kan det gå upp till en månad utan att jag träffar dem. Min golf och alla de resor den innebär är extremt tidskrävande.

Hur svårt är det att ta sig i väg och träna när du väl är hemma mellan tävlingarna?
– Det får inte vara svårt när man är rankad nummer 17 i världen. Då blir man omkörd direkt. Gör du inte jobbet har du inte en chans och det är anledningen till att jag har tagit så stora steg i min karriär.

Hur mycket tid lägger du på träningen?
– Jag börjar alltid dagen på gymmet klockan sju. Sedan sticker jag till golfbanan och håller på hela dan. Jag kommer väl hem klockan sex ungefär. Jag tror att jag är en av dem som lägger allra mest tid. Ibland slår jag till och med för mycket, eftersom det är så kul.

Men trots Peter Hansons stadiga, ständigt stigande utvecklingskurva och i sammanhanget låga ålder så kan han redan se slutet på sin satsning. 

Epilogen skrivs i OS i Rio de Janeiro 2016.

För familjens skull.

– Vi har planerat det tillsammans. Familjen ställer upp på mig just nu. Sedan är det min tur att visa respekt för dem. Jag missar så väldigt mycket i barnens liv nu och vill finnas där och vara med och skjutsa till tennisträningen eller vad det nu kan vara. Så efter 2016 flyttar vi hem till Sverige igen.

Vad vill du göra då?
– Det är möjligt att jag kan fortsätta på Europatouren något år om det känns rätt. Men den dag jag slutar helt vill jag ha ett jobb där jag kan vara ute. Kanske klipper jag greener på en golfklubb eller så. 

Utanför fönstret är eftermiddag på väg att förvandlas till kväll, samtidigt som snöflingorna börjar dala ner över det frusna landskapet. På tv:n talar röster upphetsat om morgondagens väderleksrapport då ännu mer snö förväntas och kvällstidningarnas löpsedlar framställer det som att domedagen är på väg.

Ändå älskar Peter Hanson varenda sekund av det här.

Om bara några timmar får han ta fram bössan igen.