Wedgen på 18 täcker i stort sett pinnen. När bollen stannar till är torsdagens sjätte birdie bara en formalitet för Alexander Norén.
Det här är inget nytt. Absolut ingenting vi inte sett förut.
30-åringen som slår sig ned i intervjurummets svarta soffgrupp har suttit där ett antal gånger tidigare.
För knappt två år sedan exempelvis. Norén hade då ingen aning om att han bara var dagar från sin tredje och senaste titel på European Tour. Även denna torsdag stod det 67 slag på scorekortets sista rad. Alex kom visserligen ur startblocken något långsammare idag, när han avverkade första nio på par. Sedan hände det grejer, där en tidig birdie under andra halvan skapade momentum.
– Jag kom inte riktigt jättenära på greenerna. Jag hade bra chanser på ettan och nian, men fick kämpa ganska mycket. Men det blir lite så när man börjar jaga. Sista nio fick jag en bra birdie på elvan, vilket är ett av de tuffare hålen. Sedan visste jag att 12, 13 och 15 kommer upp. Så mentalt var elvan en riktigt skön birdie
Torsdagen utmynnade till stor del i en riktigt bra dag med drivern för Alex del. Bitarna föll definitivt på plats under sista nio i samband med att puttningen också lossnade.
– Det är också lite fler wedgar in på sista nio. Du kan slå det på 10, 14 och 18 samt par 5 hålen där du lägger upp, konstaterar han.
Men det finns också en annan förklaring till att Alex åter sitter och pratar om en stark öppning på Bro Hof. De första åren när The Stadium Course hade öppnats blev det hans andra hem i Stockholmstrakten, bredvid Haninge GK. De 50 till 60 ronder som Alex själv uppskattar att han spelade där under 2007 och 2008 har gett honom en djup kännedom om banan. Detta är en viktig tillgång under skarpt tävlingsläge, som minskar risken för att rubba fokus och känna tvivel inför bärande slag.
– Jag har spelat här väldigt många gånger och det gäller att veta vad pinnarna kan står. Som på tolvan idag kan man lätt gå för den pinnen istället för att spela upp dig till höger. Missar man till höger har man en lätt chip, men missar man till vänster är det en svår. Det gäller att verkligen känna banan. Jag har fördel av det.
Kunskapen om greenernas interna konturer är givetvis en faktor. Men många av sekunderna innan puttarna sedan slås är också en viktig länk i den kedja som får Alex att hitta fram till de låga scorerna på The Stadium Course.
– Sedan tycker jag att greenerna är lätta att läsa jämfört med vissa andra. Gräset ligger ned och det är lite lättare att se linjerna. Man håller inte på och tvekar. Får man en bra känsla för banan, som Matteo fick idag, är det därför lätt att rulla på.
2011 följdes 67:an av en 66:a. Sedan kom nådastöten under lördagen i form av 63:an, som fortfarande är det officiella banrekordet.
Alex trodde visserligen inte själv att han fortfarande ägde detta.
Det som hände 2011 är nu i hans värld främst en extremt trevlig del av det förflutna.
-Det viktigaste för mig är att bli bättre under varje dag. Och att vinna tävlingar är det bästa som finns. Jag tänker inte så mycket på att jag vunnit förut. I golf bryr man sig mest om vad som händer under dagen eller veckan. Så det är inte så att jag är jättenöjd över att ha vunnit här tidigare och kan slappna av.
