PGA Championship
Spelplats: Atlanta Athletic Club, Johns Creek, Georgia
Datum: 11-14 augusti
Prissumma: 7,5 miljoner dollar
Segrare: Martin Kaymer (2010)
Medan publiken och media fokuserade på Steve Stricker smög sig Alexander Norén, tvärs över på andra sidan banan, allt närmare täten.
Efter nio hål var han två under par.
På tionde hålet slog Norén ett perfekt utslag, en distinkt wedge till runt metern och rullade enkelt i birdien.
Två hål senare stod 29-åringen med en järnfyra kvar till green på tolvan, ett par 5.
Med en kontrollerad sving pressade han iväg bollen i en snygg båge rakt emot flaggan, som var placerad bara fyra meter bakom en välputsad avrinningsyta som ledde ner mot vattnet. Bollen landade och stannade en knapp meter kort om hål och eagleputten var en ren formalitet.
Fem under par och tvåa i tävlingen. Efter ett par på 13:e stod nu Atlanta Athletic Clubs fruktade avslutningshål 14-18 mellan Norén och klubbhuset.
– 15:e är så jäkla svårt. Man måste slå ett så jäkla bra slag för att träffa green där. Jag slog inget bra slag och den landade i vattnet i höjd med flaggan, säger Norén om utslaget på 15:e hålet, som mätte 230 meter på torsdagen.
Det blev trippelbogey på hålet efter en wedge från droppzonen som flög ner i bunkern bakom green. Debaclet till trots kunde Norén skaka av sig frustrationen efteråt.
– Äh, många gör dubbel där idag, men trippel var lite onödigt, säger han.
Två solida par på 16 och 17 följdes tyvärr upp av en treputt för bogey på sista green och Noréns öppningsrond på Atlanta Athletic Club slutade på par.
– Det känns trist såklart eftersom jag var fem under, men det är ändå en bra start. Par är alltid bra på en såhär tuff bana. Vissa slag, som på 15 och 18, måste du slå som om du försöker att göra par eller i värsta fall bogey. Det är jag inte van vid.
Att han faktiskt var fem under par tar svensken också med sig som något positivt inför fortsättningen.
– Absolut, verkligen. Alla slag räknas. Det är skönt att veta att jag kan spela bra även på såhär tuffa banor. Det är mitt mål – att kunna spela majorbanor. Att ha legat fem under är jättebra för mitt självförtroende.
Efter ronden spenderades lite träningstid på rangen och övningsgreen, men särskilt mycket träning blev det inte.
– Jag var inte särskilt nervös inför den här rundan. Jag har tränat bra, har med mig bra tränare och gjort jobbet. Det är en skön känsla.