Tungt värmlandshäng vid sidan av R&A’s klubbhus när bror och polare möter upp Blixt himself (foto: Christer Höglund)
En stund efter att tisdagens playbuddy Mikko Illonen lämnat The Old Course 18:e står Jonas Blixt fortfarande kvar och puttar från The Valley of Sin och andra delar av greenområdet.
Det handlar givetvis främst om att känna in hålet och banan i stort. Men denna säsong har faktiskt puttningen inte nått samma mäktiga höjder som under genombrottsåret 2012, där Blixt lirade byxorna av övriga PGA Tour på greenerna.
– Förra veckan puttade jag bäst när det lutade mer, och sämre när jag hade mer raka puttar. Så jag kommer att slå fler raka puttar och se att jag kan starta bollen på linjen. Det handlar också om att kunna läsa greenerna på rätt sätt, konstaterar Blixt.
De fyra senaste tävlingarna har markerat en vändpunkt för Jonas Blixt. Även om resultatraden d62-MC-MC-d30 inte skrämmer vettet ur någon, anser Blixt att det långa spelet tagits till nästa nivå på allvar sedan maj månads Byron Nelson.
Kort och gott har den ballstriker som gömts någonstans där inne slutligen börjat lockas fram. Något som exempelvis tydliggjordes under helgens tävling, John Deere Classic, där hans dryga 76 procent i injobbade greenträffar låg en hyfsad bit över fältets snitt.
Sådetså.
– Det är skönt att komma dit, där man känner att man slår bollen bättre än vad man någonsin gjort tidigare, säger han nöjt.
———–
Alltså, jag äger puttinggreenen i min vita tröja som är totalt slickad på torson. Frågor på detta? pic.twitter.com/cRyTtinptB
— Eric Franzen (@ericfranzen) July 14, 2015
