Den hårt arbetande Christer Bergfors blev omvald till ännu en mandatperiod som SGF-ordförande, men när han går och lägger sig ikväll så är det nog i första hand inte förbundsmötesdelegaterna som han bör skänka en tanke av uppskattning.
Däremot borde han lyfta telefonluren och ringa två andra tacksamtal.
Det ena skulle gå till, Kaj Stenberg.
Han är ny ordförande i Skånes GDF och utan hans (och distriktets) konstruktiva kompromissförslag så hade det här Förbundsmötet kunna sluta i ett komplett fiasko och utmynnat i vad Bergfors själv skulle ha beskrivit som att Golfförbundet backar in i framtiden. Och kanske också i att delar av förbundsstyrelsen hade tappat suget inför en fortsättning av uppdraget.
Nu blev det visserligen inte den avgiftshöjning på tolv kronor som styrelsen bad årsmötet om – utan bara åtta. Men skillnaden är egentligen ganska skenbar.
Förslaget innebär att Golfsverige säger ett tydligt ja till hela innehållet den utarbetade verksamhetsinriktningen och den enda som styrelsen över huvud taget måste göra avkall på är en sänkning av vinstkravet från fem miljoner till tre miljoner. Det kommer i sin tur att innebära att det tar något längre tid att återställa det egna kapitalet, men det bör å andra sidan inte vara så svårt att leva med.
Det andra numret han slår ska vara Mikael Sorlings – och kanske borde det samtalet till och med vara lite längre. PGA-bossens inlägg under fredagens rådslag var sannolikt väldigt viktigt för utvecklingen. Han lyckades skrämma upp församlingen och måla ett skräckscenario om vad som skulle kunna hända med utvecklingen av svensk golfsport om förbundsmötet inte vågade satsa framåt, i linje med den föreslagna avgiftshöjningen.
Det var kanske egentligen inte så mycket vad han sa, som hur han sa det.
Sorling argumenterade knivskarpt, koncist och beskrev med stor auktoritet vilka konsekvenserna av ett nej skulle kunna bli för exempelvis ett svensk OS-deltagande. Dessutom vet förmodligen de flesta att han är en man som rör sig med självklarhet ute i den stora världen och har ett enormt kunnande inom golfsporten.
Jag är övertygad om att hans ord skakade om en del distrikt och delegater och bidrog troligen till att Skånes och Stenbergs förslag baxades igenom tämligen smärtfritt.
Kanske vore det en idé för framtiden att låta externa krafter som han, som kan sätta in saker och ting i den internationella kontexten, ta lite mer plats i stora, viktiga diskussioner kring svensk golfs utveckling under exempelvis ett förbundsmöte?
I väntan på detta så kan vi se fram emot ett nytt inbetalningskort från vår golfklubb inför 2011, där notan är saltad med å-t-t-a svettiga kronor.
Och när man tänker så är det givetvis löjligt hur så många människor kan ägna så mycket ork, kraft och engagemang till att diskutera en sådan fråga och det är inte utan att man undrar vad det hade inneburit för samhällsekonomin (eller golfspelet för den delen) om alla dessa människor hade gjort något annat av alla timmar.
Samtidigt är jag inte dummare än att jag begriper att det i första hand är en fråga av symbolisk karaktär.
Många klubbar har det extremt tufft, förbundet har redan förbrukat stora delar av sitt förtroendekapital och många misstänksamma röster viskar om att de nya pengarna kommer att landa i ett stort svart hål.
Men jag har sagt det förr och jag säger det igen.
Jag betalar gladligen och jag tror att många andra gör samma sak, så länge pengarna används på det sätt det är sagt och att det redovisas öppet och trovärdigt.
