Lingmerth tillbaka från majorbänken

Inramningen är tillräckligt talande i sig. R&A’s gråa klubbhus utgör självskriven fond med varsitt gigantiskt läktarkomplex på båda sidor av The Old Course fritt flödande fairwayyta.
Den karriärsomdanade segern i The Memorial gav David Lingmerth den skjuts på världsrankingen som innebär att han en dryg månad senare står här, omgiven av golfvärldens starkast orkestrerade scenbygge. Tre dagar återstår innan han för första gången peggar upp i The Open, vilket blir hans fjärde majorstart.

– Nu har jag fått sitta på bänken under några majors, så det är klart att det är skönt och härligt att få komma tillbaka och vara med här – där det verkligen gäller. Och jag vill fortsätta vara med, och måste höja spelnivån och lägstanivån så man kan få hugga här lite oftare, säger Lingmerth efter inspelsvarvet på The Old Course.

I slutet av förra året var framtiden på PGA Tour något mer oviss efter ett blekt 2014. Men en stark leverans i Web.coms finalspel rädda honom kvar. Lingmerth redde då ut en trång situation, som i nuläget känns avlägsen efter de tre garanterade år på USA-touren som nu ligger framför honom efter segern.

– Det är inget man kanske tänker på när man går runt och spelar tävling, men i bakhuvudet finns det inte samma press. Man behöver inte fundera på kortet till nästa år, så någonstans där bak är det skönt att ha det.  

I veckan väntar (förhoppningsvis) 72 hål linksgolf i skarpt läge. För att hitta Lingmerths senaste dokumenterade erfarenhet av detta får vi blicka tillbaka mot 2009-års lag-EM på Conway i Wales. Så hur mycket links har egentligen dagens David Lingmerth i kroppen?  

– Inte jättemycket. Jag tror att jag varit på de brittiska öarna runt fem gånger och spelat så det har blivit lite olika banor. Men jag gillar det. Så förhoppningsvis går det bra.

Tilltalas du av den kreativa sidan i denna typ av golf?
– Ja, det är mycket runt greenerna. Att putta istället för att chippa som vi är vana vid. Så idag puttade vi mycket från 10 till 20 meter utanför greenen och har försökt lära oss hur det rullar genom fringen, och upp över alla unduleringar. Så mycket jobb med puttern tror jag att det blir under veckan.

Vad är den mest utmanande delen i omställningen av spelet för dig?
– Just idag var det bra väder och inte så mycket vind. Banan spelas nog mycket enklare än vad den kommer att göra under veckan. Men det här med greenområdena och att missa på rätt ställe, för det finns verkligen hål som man inte kan missa på där det blir svårt att göra up and downs. Sedan gäller det att hålla sig undan från bunkrarna, och en dag som den här slog jag inte ner i en enda bunker. Men när vinden kommer kan det bli lite annorlunda.

Hur bra är du då på att jobba med bollen i vinden?
– Normalt sett är jag rätt bra på det. Däremot gillar jag att ha mer fade på bollen, än vad draw. Är det mycket vind blir det nog bra att ha en lite starkare bollflykt med lite draw. Men det kommer jag nog att få jobba lite mer på i veckan.

Spelmässigt kommer veckan i St Andrews till viss del att innebära en läroperiod för Lingmerths del. Men den fjärde majorstarten markerar också att Lingmerth nu står på tröskeln till en tillvaro där de större tävlingarna kommer att bli en del av hans vardag. Det innebär också att målsättningen måste justeras därefter.

– Nu har jag varit där och haft en chans under två av de tre senaste tävlingarna på slutet. Det gäller att fortsätta och spela så bra jag kan under alla 72 hål. Även om jag vann i The Memorial var inte det min bästa tävling från tee till green, utan jag puttade bra. Nu under Greenbrier var det tvärtom. Det är roligt och veta att jag kan fajtas i toppen med båda delarna, och även när inte allt är hundra. Så jag tror att jag kan ha en chans här med om allting går som det ska.