Ett antal svenska spelare finns på plats i Palm Springs under denna vecka för finalsteget i PGA Tours kvalskola. En av dem känner dock betydligt mindre press än de andra. David Lingmerth säkrade redan kortet till världens främsta herrtour i början av oktober. Nu har PGA Tour flugit in honom och de övriga 24 högst placerade på 2012 års Web.com Tour-ranking för en obligatorisk praktisk genomgång inför första tävlingen.
Förra året tog Jonas Blixt precis samma steg. Nu är det en 25-åring från Tranås som blir nästa representant för den nya generation av svenska spelare som redan från början tar sikte mot en framtid på andra sidan av Atlanten.
– Mitt mål har alltid varit att spela på PGA Tour. De bästa spelarna finns där och det är där man vill vara som professionell golfspelare. Europatouren har inte varit jättelockande. Inte för att jag inte tror att det skulle vara roligt att spela där, utan för att jag varit mer inställd på PGA Tour, säger David Lingmerth till Svensk Golf.
Segrade med 66-rond
Det tog sex år att komma dit, om man startar tideräkningen från att Lingmerth började lufta sina spakar i USA på University of West Florida. Dessförinnan hade en solid grund utvecklats genom landslagsuppdrag, tävlingar på Nordea Tour och golfgymnasium i Klippan/Ljungbyhed. Vistelsen i Florida varade visserligen bara en säsong. Därefter hamnade Lingmerth i Arkansas som stark kugge i Razorbacks tunga lagmaskineri. Han gjorde sin första säsong på dåvarande Nationwide Tour under fjolåret, då endast 10 000 inspelade dollar skiljde honom från en plats på PGA Tour.
Under större delen av 2012 var Lingmerth uppe och nosade i det högre skiktet på den amerikanska undertouren. Men det slutliga steget kom under en kall söndag i Maryland, där en avslutande 66-rond i Neediest Kids Championship banade vägen för Lingmerths första seger som proffs, och ett säkrat kort till PGA Tour.
– Det var lite Sverigekänsla med dassigt väder. Jag hade älskat banan under hela veckan och fick till det helt enkelt. Jag spelade vädligt stabilt och gjorde inga större misstag samt lyckades få up-and-downs från lite här och var när jag hamnat i lite trubbel. Men det var ett fint varv. Ett roligt minne att ha med sig som kan vara bra till nästa år.
Premiären på PGA Tour sker den 10 januari i Sony Open på Hawaii. Inför denna fortsätter han att arbeta på egen hand med att vässa spelet. I likhet med Carl Pettersson och Jonas Blixt föredrar även Lingmerth att jobba utan någon fast coach vid sin sida.
– Under början av min collegekarriär jobbade jag ganska hårt med coacherna där. Men de senaste åren har jag inte kört stenhårt med någon. Jag har helt enkelt försökt lära mig själv och se vad jag kan samt ta reda på var mina begränsningar ligger. Vi får väl se om jag fortsätter så under nästa år. Inget är bestämt ännu.
Är väldigt envis
När den avklarade säsongen summeras är Lingmerth själv nöjd med hur han utvecklat sin ballstriking. Däremot kom närspelet igång något sent – vilket tidigare varit en av grunderna som spelet kunnat byggas kring. Men när man tittar närmare på varför just Lingmerth blivit en av de få utvalda som passerat nålsögat in till PGA Tour tror han inte att svaret finns i spelets enskilda delar.
– Mina styrkor framträder inte så mycket i statistiken. Jag är väldigt envis och ger inte upp. Så det har nog mer med min attityd att göra. Det är min styrka.
Den 10 december överger han den nuvarande basen i Arkansas. Istället packas flyttbilen för vidare färd mot Jacksonville i Florida. Där blir han granne med tourkollegan och vännen Jonas Blixt. Men framförallt är det möjligheterna att träna på TPC Sawgrass vintertid som lockar, där killar som Vijay Singh och Jim Furyk gärna tar del av anläggningens mäktiga övningsområden.
Under senaste säsongen har Lingmerth givetvis följt Blixts framfart på PGA Tour i så stor utsträckning som möjligt. Han medger att det är mycket motiverande att se hur vännen och kollegan tagit för sig under rookieåret.
– Jag är väldigt glad för hans skull. Man är grymt stolt. Jag spelade med Jonas hela förra året och han lirade väldigt bra även då. Jag hade väl svårt att hänga med honom. Han slog mig i de flesta tävlingar. Samtidigt ger det motivation att veta att jag kan spela lika bra som honom när jag är på topp, och därmed kan vara med och hugga i toppen på PGA Tour – om jag bara tar hand om det som jag kan påverka.
