Bloggen står och väntar på Karin Sjödin för ett litet snack om dagen. Men det kommer ingen, sen kommer det ingen och sen kommer det ingen. Har det hänt nåt? Samtidigt kommer den ena gruppen spelare från 18:e greenen efter den andra. Sjödin och spelkompisarna dyker upp efter en stund när de hålat ut på nionde greenen.
Bloggen attackerar Karin Sjödin: vad hände, är det nån som spelar långsamt eller?
Sjödin ler först, skrattar sen och medger att visst har det gått långsamt. Hon är faktiskt riktigt förvånad över att det kunde gå så långsamt. Hon var helt säker på att gruppen skulle sättas på klockan av domare, men det hände aldrig. Själv hann hon läsa puttlinjerna både tre och fyra gånger innan hon äntligen fick slå. Av hänsyn till stämningen i bollen avvaktar vi med att namnge den skyldige eftersom Sjödin har ytterligare en dag med samma sällskap. Ett sällskap som förvisso hade trevligt.
– Det gör ju inte så mycket om det går långsamt om man har kul i bollen, och det hade vi, säger hon.
Hur gick det då med ryggen? Det var inga problem, försäkrar hon. Det var ganska tråkig golf, inget fantastiskt men heller inga katastrofer. Hon förklarar dagens parrond (72 slag) med att hon inte var bekant med banan och hade lite svårt med greenerna. Men det tror hon kommer att bli bättre under frredagen, då torsdagens erfarenhet kommer att hjälpa på traven.
