Kuchar triumferade

Solen gick i moln och en lynnig, virvlande vind började härja i trädkronorna på TPC Sawgrass.

Söndagens förutsättningar var nya – men Kevin Na gick snabbt att känna igen. Amerikanen fortsatte att vara obeslutsamheten personifierad när han med sina långrandiga rutiner fördröjde spelet.

Han drog djupa suckar, ryckte nervöst i tröjtyget och ”wagglade” på tee – hela tiden märkbart präglad av stundens allvar.

Om han i tre dagar låtit klubborna tala fungerade nu i princip ingenting på söndagen. När han inte bommade puttar eller ”floffade” chippar i den frodiga Bermuda-ruffen skickade han bollen i plurret.

Till råga på allt blev han häcklad av publiken.

Samtidigt som Kevin Na med en 76:a avskrev sig själv från segerdiskussionen klev några andra fram i rampljuset.

Världstvåan Luke Donald gick de sista nio hålen på 30 slag, tangerat rekord i tävlingens historia, och kom in som sexa på -9.

Martin Laird smög liksom under radarn, trots att han stundtals glödde på greenerna. Skotten sköt 67 för -11 totalt – samma score som Ben Curtis och 2007 års US Masters-vinnare Zach Johnson.

Även Rickie Fowler anslöt sig till skaran som delade andraplatsen. Förra veckans tourvinnare, med sin traditionellt orangefärgade söndagsutstyrsel, blandade och gav med allt från sex birdies till en dubbelbogey och två bogeys.

Söndagens – och hela tävlingens man – blev istället den ständigt leende Matt Kuchar. Med en viktig birdie på tolvan skapade han sig ett försprång på två slag, en ledning som höll ända in i mål.

Direkt när han hålat i den sista parputten sprang delar av familjen in på greenen för att fira med honom.

– Det är en sådan fantastisk känsla, att vara med i ett startfält med spelets bästa och sluta som vinnare – och att dessutom göra det på mors dag. Magiskt, sa Kuchar – vars mamma också var på plats på banan.

Med segern grundlade Kuchar den första amerikanska triumfen i tävlingen sedan 2007. 

Därmed knep också 33-åringen sin fjärde titel på PGA Tour – och sin karriärs allra största triumf. 

– Jag kan inte sluta kika på alla bilderna över tidigare vinnare. Nu är jag själv en del av historien, en historia med Lee Trevino, Jack Nicklaus, Raymond Floyd, Phil Mickelson, David Duval och Tiger Woods. Det blir rätt coolt att få se min egen bild på tavlan nästa år.

Calle P tia

Ur svenskt perspektiv var Calle Petterssons helgspel ett stort glädjeämne. 69 slag på lördagen och samma score under slutronden. Pettersson inte bara överlevde det mytomspunna 17:e hålet utan bollplums, han lämnade dessutom greenen med en birdie i scorekortet. Totalt rullade han i sju birdies med sin trogna bröstputter i näven. En trist dubbelbogey på det 18:e bidrog till en slutlig tiondeplats.

Mycket tyder ändå på att Calle Pettersson, åtminstone rent ekonomiskt, går mot sin bästa säsong i karriären.

Peter Hanson, som dragits med influensa i veckan, imponerade med sin avslutande 68:a och klättrade till en slutlig 15:e plats, en placering han delade med Henrik Stenson.

För Hansons del blir Volvo World Match Play Championship nästa anhalt i tävlingskalendern.

Där får han blågult sällskap av Robert Karlsson, som blev 56:a på TPC.