Ricoh Womens British Open
Speldatum: 29 juli-1 augusti
Plats: Royal Birkdale GC, Southport
Segrare: Catroina Matthew (200)
Prispengar: 2,500 000 USD
Carnoustie, Royal Liverpool och The Old Course i St Andrews.
De kommande årens spelschema för Womens British Open visar tydligt att mästerskapet en gång för alla släppts in i den brittiska golfens mest inrökta finrum.
Det har inte alltid varit så.
1996, fem år innan sin blivande majorstatus, spelades tävlingen för tionde upplagan i rad på Woburn Golf Club utanför Milton Keynes.
England har som bekant ett djupt utbud av klassiska banor. Allt från banbrytande och finessfyllda inlandssträckningar av mästaren Harry Colt till råa linkspärlor som Siloth-on-Solway.
Med risk för att få kompanistryk av Lotta Neumann och Helen Alfredsson, som båda vann tävlingen under tidigare nämnda decennium, hävdar jag att Woburn inte riktigt yttras i samma andetag.
Men det finns ändå vissa mindre baksidor med att rotationen av banor allt mer är identisk med herrarnas. Att Womens British Open storleksmässigt varit ett evenemang som skulle rymmas i R&A’s vänstra bakficka är inte enbart negativt.
Tvärtom öppnades dörrar som varit stängda för herrtävlingen av rent logistiska skäl. Tidigare har Sunningdale varit en utmärkt arena för mästerskapet – en klassisk brittisk inlandsbana av strategiskt snitt som omvärlden aldrig fått en sekund av i TV-rutan annars.
Nu bordläggs troligtvis den avlägsna drömmen om att få se Cristie Kerr och Laura Davies svinga loss på excentriska Prestwick eller mäktiga Ganton som denna naiva tomtes egna vilda fantasier.
Däremot är det bara att gratulera Sophie Gustafson och Anna Nordqvist.
Hos båda spelarna finns det en uttalad förväntan över att få testa sitt spel på några av linksgolfens starkaste arenor. De vill med all rätt inte nöja sig med något annat. Att intresset hos media, sponsorer och den kräsna TV-publiken också ökar när Royal Liverpool och Turnberry ersätter Woburn och Fulford råder det ingen tvekan om.
Det är bara undertecknad som får fortsätta leva utan vetskapen om vilken klubba som Michelle Wie skulle plocka upp på Prestwicks alltid lika rafflande Himalayas.
