Å ena sidan.
Det är givetvis helt galet att en så fasansfullt underhållande och plågsamt dramatisk golftävling ska behöva avgöras på det sättet.
En tappad boll, en markeringsknapp som ändrar läge en fånig liten centimeter och sedan är det ridå, ajöss och morsning korsning till både titel, ära, rankingpoäng och enorma prispengar.
Även om jag har svårt att tycka mer synd om Robert Karlsson än Ian Poulter i det här läget så inbillar jag mig heller inte att det är det roligaste sättet att vinna karriärens största titel på, särskilt inte som svensken sannolikt hade plockat det ändå och sluppit det tradiga eftersnacket med ständiga ifrågasättanden.
Jag köper också argumentet att den här typen av händelser inte är bra för golfen och får spelet att framstå som gnetigt, larvigt, orättvist, onödigt bestraffande och något som förmodligen har en ganska avskräckande effekt på utomstående.
Å andra sidan.
Är det inte regelverket, tillsammans med att vi alla är våra egna domare, som bygger den integritet som gör golfen så unik?
Jag är långt ifrån någon regelnörd, men kan faktiskt se fördelarna med att ha en regelbok som faktiskt efterlevs – oavsett situation och individ. I samhället allmänhet och idrotten i synnerhet handlar i dag så mycket om att fejka, bluffa och skaffa egna fördelar för att vinna till varje pris. Lurar du domaren att blåsa straff som det görs mål på blir du hjälte. Ser du att bollen är en halvmeter innan för linjen så håller du tyst istället för att upplysa om att bollen faktiskt är inne. Och skulle någon mot alla odds göra motsatsen har han fått fair play-priser upp över öronen innan domaren ens har blåst av matchen.
Ian Poulter visste att han gjort bort sig, tillkallade domare och fick ett pliktslag som kanske kostade honom tävlingen. Precis i enlighet vad han och hans kollegor förväntar sig av sig själva och varandra i dylika situationer.
I efterdyningarna av den trista händelsen kommer det självfallet att dyka upp proffstyckare som ”rasar” mot golfens regelverk och hoppar upp på barrikaderna och kräver förändring, förbättring och modernisering. Men var ska man i så fall börja?
Hur ska man korrigera en regelbok som har vuxit fram i mer än 250 års tid och har baserats på den ena otänkbara händelsen efter den andra? Om man ska slippa straff för att ha rubbat sin boll (eller för den delen markeringsknapp)för att det inte är meningen – när är det då meningen och när är det inte? Genom att använda sunt förnuft, är förstås en god tanke – men vad som är sunt förnuft för dig är kanske inte sunt förnuft för dig och som jag ser det är styrkan med golfreglerna att de inte bygger på godtycklighet.
Eftersnacket av vad som hände på Jumeirah Earth Courses 18:e green kommer att leva länge, men jag varken hoppas eller tror att Robert Karlssons glädje grumlas av situationen.
Det ska den heller inte göra.
För Robert Karlsson gjorde inget fel.
Inte Ian Poulter heller, utan han råkade bara vara fumlig, på fel plats vid fel tillfälle. Men golfreglerna behandlar oss alla lika.
Det är också varför spelet är unikt, hur unken eftersmaken än kan verka vid första tuggan.
