KRÖNIKA. ”St Andrews – de stora ögonblickens arena”

Vi är förstås färgade.

Alla vi golfare alltså, när vi ska berätta om St Andrews.

Det tindrar lite extra i ögonen, rösten skruvas upp till ett något mer engagerat läge och vi gräver extra djupt i vokabulären för att hitta de där orden som förmår att beskriva hur oerhört speciell upplevelsen är.

För i vår lilla värld är det ju en så otroligt intagande, snudd på magisk, atmosfär som innesluter varje gathörn och grässtrå på den gamla banan i The Grey Auld Toon, som St Andrews kallas i folkmun på grund av den tungt gråa silhuett staden visar upp för alla inresande.

Visst, i St Andrews finns visserligen Skottlands äldsta universitet, det tredje äldsta i hela den engelsktalande världen, och stadens katedral, av vilken det numera bara återstår ruiner, var en gång i tiden en av de populäraste pilgrimsdestinationerna i Europa.

Men även världens icke-golfidkande population kan nog skriva under på att St Andrews idag och sen många år tillbaka är synonymt med golf.

Det märks egentligen ganska fort efter att du tagit ditt premiärsteg i St Andrews.

Här heter gatorna The Links, Golf Place, och Tom Morris Drive – efter Old Tom Morris, en fadersgestalt för golfen i Skottland.
Det konstituerande mötet i stadens ”nya” golfklubb, The New Golf Club St Andrews, hölls 1902. Och jämfört med den gamla, som lämpligt går under namnet The Royal and Ancient Golf Club of St Andrews (ej att förväxla med regelorganet The R&A), så är det ju också en riktig yngling.
Den senare föddes nämligen en tisdag i maj, för 254 år sedan.

Och nästan oavsett vilken väg du valt in i staden kommer du, om du bara fortsätter köra eller promenera framåt, förr eller senare att hamna på farstun till världens allra mest berömda och omskrivna bana – The Old Course.

Framför dig breder den drygt hundra meter breda fairwayen som delas av banans första och sista hål ut sig, i ena hörnet ligger den stora fyrkantiga 18:e greenen, med den djupa svackan framför – kallad ”syndens dal”, vilket såväl amatörer som världsspelare bittert fått erfara varför – och strax bredvid ligger den mytomspunna första teeytan.

I fonden övervakar det pampiga och ikoniska klubbhuset.

Just precis här, på The Old Course i St Andrews har ett nära oändligt antal stora golfögonblick utspelats.

Här etablerades normen att en golfbana består av 18 hål, när banan kortades från 22 hål till 18 år 1764.
Här upptäckte Old Tom Morris att sanden som blåste in på banans greener från stranden hade en läkande effekt på gräset, vilket gav idén till den sanddressning av golfbanans gräsytor som görs världen över än idag.
Här standardiserades den hålstorlek som till denna dag, och så ofta till allas vår förtret, fortfarande gäller.

Men framförallt kan vi minnas hur legendarer som Jack Nicklaus och Arnold Palmer vunnit fina skalper när The Open avgjorts på The Old Course och hur bägge två på det 18:e hålet tagit varsitt emotionellt farväl under 1995 samt 2005 års upplaga av mästerskapet.

Listan över stora mästare som triumferat på Old Course kan göras lång. Seve Ballesteros, Nick Faldo och Tiger Woods bör förstås nämnas.
Liksom Lorena Ochoa.

Det var för sju år sedan som den dåvarande mexikanska världsettan adderade ytterligare ett kapitel till St Andrews rika golfhistoria. Ochoa vann sin första majorseger i den första upplaga av damernas British Open som avgjorts på The Old Course.

Den andra spelas den här veckan. Förväntningarna inför veckans mästerskap har skruvats upp rejält, vilket vi kan tacka en 25-årig sydkoreanska för. Inbee Park har hittills i år visat sig fullständigt oslagbar i majorsammanhang, med tre raka triumfer, och nu är hon på jakt efter den gyllene fjärde raka titeln. En seger som i så fall skulle cementera Parks plats i golfens historieböcker för evigt.

Och allt det här utspelas på The Old Course i St Andrews, en storslagen scen som med rätta kan kallas för de stora ögonblickens arena.

Vågar vi hoppas på ytterligare ett den här veckan?