Nordea Masters är lite grann som vår kära fotbollsallsvenska. Den har ett par klass-spelare och en hel drös anonyma kämpar som försöker ta sig uppåt i sin egen lilla värld. Ibland lyckas de till och med vinna oväntat och slita sig loss som G-Mac 2002 eller Lee Westwood 1996. Båda var visserligen lovande som amatörer men segern i Sverige blev startskottet på fantastiska karriärer.
Mycket hjärta
Om man letar liknande möjliga scenarion i årets startfält kan jag möjligen känna att engelsmannen Seve Benson eller fransmannen Victor Dubuisson har potential att hoppa på nästa tåg. Sydkoreanen Jin Jeong är ett jättelöfte men bara 21 år och seger känns lite långsökt. Då räknar jag heller inte in Seung-Yul Noh, som redan vunnit, bland jätteskrällarna.
För att täcka upp bristerna kompenserar man Masters med mycket hjärta, känsla och energi och man lyckas ändå år efter år skapa en hygglig fest. Så blir det förhoppningsvis i år också men frågetecknen är fortfarande många.
• Prissumman skulle inom fem år vara den tredje högsta på ET efter The Open och PGA på Wentworth. Hittills har inget hänt.
• Banan översvämmades ifjol och är i farozonen i år också. Vid regn kan detta bli en repris från ifjol.
• Startfältet är inte ens fullt. Bara 151 spelare kommer till start och det är naturligtvis ett underbetyg att så få spelare är anmälda. Reservlistan är öde.
Jag väljer trots en hel del mörka moln att vänta med summeringen några år. Det tar tid att bygga upp förtroende hos framförallt sponsorer men svaren svävar fortfarande i luften och dallrar oroväckande. Ska tävlingen – som utlovat – ta nästa steg så behöver något hända snart.
Och trots att faktiskt tre spelare i årets fält är rankade bland de 20 bästa i världen så tror jag ingen springer iväg med den här upplagan heller. Det finns fruktansvärt många duktiga – om än anonyma – spelare i år också. Det kommer att bli tajt på söndag och jag är inte särskilt säker alls på att segraren är amerikan.
Min lista över potentiella segrare toppas faktiskt av en spanjor och bland skrällarna finns en hårt tränande svensk.
Segeraspiranter
• Pablo Martin, Spanien
Högkapabel ung spanjor som gillar draw-banor. Han kan slå på bollen och har magiskt närspel när det stämmer till. Kan vinna.
• Dustin Johnson, USA
Måste räknas på ren kapacitet. Tror ändå att det blir svårt att tända till efter The Open, men man vet aldrig.
• Richard S Johnson, Sverige
Man ska aldrig underskatta bra vibrationer och goda minnen. Richard säger själv att han stortrivs på Bro Hof och han kan bevisligen vinna här.
• Seung-Yul Noh, Sydkorea
Kommer förr eller senare att ta nästa steg och det kan lika gärna bli i år. Spelade bra här ifjol.
• Bubba Watson, USA
Går naturligtvis inte att räkna bort men jag har egentligen ingen jättekänsla för bolltrollaren. Kan allt och kan naturligtvis vinna om han vaknar på rätt sida.
Skrällaspiranter
• James Morrisson, England
Vann Mini-ET på Madeira ifjol. I år har han massor av MC men de senaste tävlingarna har varit bättre. Trivs på banan och han kan lira.
• Martin Wiegele, Österrike
Vann St Omer i Frankrike ifjol och blev trea i Skottland för två veckor sedan. Kanske kan skrälla här.
• Rhys Davies, Wales
Vore väl egentligen ingen storskräll men han har haft ett ganska blekt 2011 jämfört med ifjol. Har visat hygglig form senaste tiden.
• Kristoffer Broberg
Här talar vi jätteskräll. Träningsnarkomanen från Haninge har äntligen fått utdelning på Nordea Tour och utvecklas snabbt. Steget upp är naturligtvis gigantiskt men potential finns för en topp-20.
• Thorbjörn Olesen, Danmark
Blev tvåa i Italien och Frankrike men verkar ha bränt sitt bästa krut där. Kan men frågan är om han orkar. Har spelat mycket.
