De mörka molnen hade precis släppt taget om Denver och de berg som kallas klippiga när Caroline Hedwall hukade sig bakom sin boll en sista gång.
Runt den 18:e greenen stod lagkamrater, vänner, föräldrar i klungor och alla blickar var riktade mot den svenska som varit så dominant, så briljant i den oförglömliga Solheim Cup-match som nu skulle avslutas. Efter alla de utmaningar, prövningar och tuffa situationer det amerikanska laget hade utsatt henne för under de senaste dagarna fanns det nu bara en sista fråga kvar att besvara.
Hade hon ett sista mirakel kvar åt oss?
Hennes ben skakade, i huvudet snurrade osorterade tankar, men allt hon försökte fokusera på var att göra ett sista, mjukt stroke för att skicka bollen ned under jord och det europeiska laget i en helt annan riktning.
Resten är ett vackert stycke golfhistoria.
För när Caroline Hedwall rullade i bollen för seger i singelmatchen mot Michelle Wie betydde det också att Europa hade lyckats återerövra Solheim Cup för första på amerikansk mark för första gången sedan den här matchen startade 1990 så när Catriona Matthew säkrade den formella segern tio minuter senare hade firandet redan brakat loss.
Att prestationen var efterlängtad har vi förstått hela veckan, eftersom kaptener, spelare, ledare och andra runt laget pratat hela veckan som att de varit ute på ett uppdrag. Men det var kanske först när allt var avgjort och alla spänningar släppte som vi begrep exakt förstod h-u-r mycket de drömt om detta. Det highfivades, kramades, jublades, skreks och gräts. Fotoblixtrar smattrade, tv-kameror rullade, reportrar försökte fruktlöst att få begripliga citat från spelarna medan mängder av mer eller mindre sorterade läktarsånger ekade över prärien.
Mitt i alltihop stod en 24-åring från Barsebäck och sa saker som att hon knappt förstått vad som har hänt.
Men munnen, ansiktet och de strålande ögonen berättade en annan historia.
Känner jag Caroline Hedwall rätt så hade hon full koll på både siffror, resultat, rekord och även om hon dolde det väl tror jag hon var fullt medveten om vad som just hade inträffat.
Förutom den europeiska klassiker som hon bidragit med en så väsentlig del av manus till att hon egentligen borde kunna kräva royalties, så hade hon också adderat ett prydligt kapitel till sitt eget cv. Hedwall går nämligen till historien som den första spelaren i Solheim Cup som har spelat fem matcher och vunnit samtliga och är jag inte helt fel på det så är jag tämligen övertygad om att det bara är Larry Nelson som har klarat av att göra samma sak i Ryder Cup-sammanhang.
Hemma i Sverige kan vi tycka att Hedwall är en etablerad stjärna, vars framgångar knappast borde överraska någon. Men vi ska komma ihåg att hon fortfarande inte har vunnit på LPGA och även om hon spelade en framträdande roll på Irland senast så var den här insatsen hennes genombrott på den riktigt stora scenen.
Mitt i alla de oreserverade och berättigade Hedwallhyllningar som vi nu ser spridas över världen så ska vi också skicka en tanke av tacksamhet till Anna Nordqvist.
För hennes bedrift i Denver är också av imponerande karaktär och även om hennes hole in one är det som vi lär komma ihåg mest från den här matchen ska vi också minnas att hon tog 2,5 poäng av fyra möjliga, varav en viktig halva mot världstvåan Stacy Lewis.
När det största segerjublet hade lagt sig såg vi amerikanskor gå runt och gratulera sina motståndare och många mer eller mindre hjärtliga kramar utdelas mellan både spelare, ledare och caddies.
Det var en vacker slutscen, men också en värdig.
För det här var en match som hade allt.
Det bästa är att det här bara var det avsnittet på en högoktanig dramaserie som bara har börjat.
Generationsskiftet är genomfört och de lag som spelade är de två av de yngsta i Solheim Cups historia, med genomsnittsålder på 26,4 år (USA) och 27,7 år (Europa).
Förutom att många av de nya spelarna visade sig redo för den största scenen av dem alla och spelade fantastisk golf under de mest pressande av förutsättningar, så var det också en match med massor av känslor.
Det föddes med all säkerhet en hel del nya rivaliteter på Colorado Golf Club och även om de amerikanska tjejerna var stora förlorare i det tuffa nederlagets stund, så kan vi ana hur knivar slipas och förberedelserna för gruvlig revansch i Tyskland om två år startar redan imorgon.
För min del skulle den kunna få spelas redan nästa helg.
