Mer läsning
Så blev Evian den femte majorn – krävdes en envis fransman, en global finansiell härdsmälta och en dyrbar ansiktslyftning
Lika självklart som att för kort slagna puttar aldrig kan gå i vet vi att det finns fyra proffsmajors för herrar och damer.
Fram till i år alltså.
För på torsdag är det urpremiär för den femte majorn på damgolfscenen – Evian Championship.
Redan när det tillkännagavs att Evian Masters, som mästerskapet hette förut, skulle få majorstatus från och med säsongen 2013 har det vädrats gott om kritiska synpunkter. Det har framförallt gastats om historielösheten i tilltaget och att en femte major i så fall borde landat i Asien (en åsikt som knappast är svår att klä i välformulerade argument med hänsyn till de senaste årens sydkoreanska dominans).
Personligen ser jag gott om risker med beslutet. Först och främst rubbar det effektivt fundamentet med fyra majors. Visst, damgolfens majoruppställning har förändrats flera gånger under de senaste 50 åren (British Open blev exempelvis en major först 2001 och Kraft Nabisco Championship hade premiär på 1980-talet), men sedan 1983 har det alltid varit fyra.
Bieffekter av den förlorade symmetrin blev påtagligt uppenbara just i år, när Inbee Park som den första spelaren genom tiderna – man som kvinna – hade chansen att vinna sin fjärde raka proffsmajor under samma kalenderår. Nu blev det inte så, men om det hade inträffat hade vi då inte kunnat kalla bedriften för en Grand Slam?
Plötsligt kastades den krystade beteckningen Super Slam upp på bordet, för det fall att Park – eller någon annan i framtiden – skulle vinna alla fem samma säsong.
Det är lätt att döma ut synpunkter av detta slag med argumentet att det ändå bara handlar om fiktiva tankekonstruktioner, men traditionens makt är stor inom idrotten och det tar tid att etablera nya strukturer. Jämför exempelvis med fotbollens Confederations Cup, ishockeyns European Trophy eller OS-tennisen.
Att en femte major träder in på tablån bidrar till att urholka den extra vikt och förhöjda prestige som är så intimt förknippad med de golftävlingar vi enats om att kalla för majors. Något som är extra påtagligt inom damgolfen då alla de bästa spelarna paradoxalt nog gör upp i princip varje tävlingsvecka, eftersom det bara finns 29 tävlingar inprickade i LPGA-tourens kalender. Jämfört med herrarnas två största tourer, som tillsammans har nära 90 tävlingar under året, är det ett ytterst fåtal tävlingar utöver årets fyra majors som kan skryta med startfält där alla de bästa samlas.
Dessutom är det förstås också oerhört vågat att avgöra en major på en bana som inte bara blivit ansiktslyft utan fått en sprillans nyrenoverad kropp för att passa i sin nya majorkostym, eftersom arbetet gjorts de senaste 13 månaderna under tidvis tuffa väderförhållanden (det snöade exempelvis i Évian i maj) som försämrat banans chanser att ”sätta” sig ordentligt.
Med allt det sagt är det fortfarande inte svårt att förstå varför LPGA hängde en majorstämpel runt Evian Championships hals. För att förstå rationaliteten i beslutet måste man titta på existensberättigandet för damgolfens majors.
Bara en major – US Women’s Open – saknar titelsponsor (Kraft Nabisco, Wegmans och RICOH har sin firma framför övriga majornamn). Och bara i US Women’s Open slipper spelarna delta i en (eller i Kraft Nabiscos fall två) pro/am-tävling(ar) samma vecka som mästerskapet avgörs.
Ingen av herrgolfens fyra majors har någon titelsponsor. Blotta tanken att de skulle spela en pro-am under en majorvecka får kalla kårar att vandra längs Tiger Woods och Lee Westwoods respektive ryggrad.
På herrsidan räcker intäkterna från tv-bolagens sändningsrättigheter och biljettförsäljningen gott och väl för att balansera räkenskaperna. För damerna är verkligheten en annan.
I Evian Masters hade LPGA en tävling med unik karaktär, den delat största prissumman (med US Women’s Open) och en historietavla som åtminstone sträcker sig 19 år tillbaka i tiden. Bakom tävlingen stod dessutom två oerhört tunga sponsorer i form av Rolex (vars engagemang i damgolfen även omfattar världsrankingen Rolex Rankings) och Evian, som ägs av Franck Riboud-styrda Danonekoncernen.
Att förlora den hade kostat dyrt.
Förmodligen ska vi vara glada att det bara blev en femte, och inte en sjätte och en sjunde major också.
I samma veva som LPGA-touren efter finanskrisen 2008 började förlora flera tävlingar var det på tal att även HSBC Women’s Champions i Singapore och CN Canadian Women’s Open (som fram till 2000 var en major under namnet du Maurier Classic) skulle förvandlas till majors.
Vi vågar knappt tänka tanken på hur betydelselös majorstämpeln hade blivit om LPGA bestämt sig för att majorströssla så frikostigt.
Men för att Evian Championship nu ska ha en ärlig chans att hitta sin plats på majorscenen tror jag att följande komponenter är helt grundläggande.
1. Gör tävlingen internationell
Med tanke på hur damgolfkartan ser ut idag är det långt ifrån självklart att tre av fyra majors hör hemma i USA. Världens bästa damtour är fortfarande baserad i USA, men domineras av asiatiska spelare. Nu fick inte Asien någon femte major, men för att få världen att omfamna Evian Championship som en major krävs att USA-styrda LPGA inte bara ser till inhemska intressen. Exempelvis är kriterierna för hur startfältet väljs tungt fördelaktiga för LPGA-spelare utanför topp-40 på världsrankingen.
2. Satsa långsiktigt
Även herrgolfens yngsta major, The Masters, behövde några år på sig för att cementera sin plats i historieböckerna. Samma sak gäller förstås för Evian Championship, framförallt den dag då Franck Riboud inte längre finns där för att bära tävlingen. Den ”nya” banan kan mycket väl behöva ytterligare renoveringar och omsorg framöver och dessa kostnader måste räknas in i budgeten.
3. Hitta och behåll unikiteten
De spelare som varit med sedan Evian Masters hade premiär 1994 lyfter gärna fram den roliga, omhändertagande och intima atmosfären kring tävlingen som en viktig framgångsnyckel. Precis som herrgolfens fyra majors har sina individuella identiteter är det viktigt att damgolfens majors tydligare hittar sina. Särskilt för en nykomling som Evian.
