KRÖNIKA En rivalitet att älska

De säger att Solheim Cup-succén har gjort vänskapen starkare och fört dem närmare varandra och det finns ingen anledning att tro något annat.

De generöst berömmande orden är många, den ömsesidiga respekten stor och det är också uppenbart att det finns ärlig glädje över de framgångar som den andra uppnår.

Ändå vill de inget hellre än att slå varandra.

Den härliga rivaliteten mellan Caroline Hedwall och Anna Nordqvist kan vara precis den faktor som ska ta dem till den yppersta världstopp som vi tror att de har kapacitet att nå.

Jag är givetvis inte dummare än att jag begriper att de här tjejerna är smarta nog att i första hand rikta in sig på sin egen golf, sin egen intensiva jakt på perfektion och fulländning. Men för att kunna ta ytterligare steg på utvecklingstrappan behöver de också måttstockar och inspiration och i varandra har de precis just det.

De har följts åt under mer än tio års tid, deras karriärer har fler likheter än skillnader och Caroline vet att allt Anna kan göra också är möjligt för henne själv – och vice versa.

Så Hedwalls 5-0 i Solheim Cup häromveckan imponerade Nordqvist, men gav henne också informationen att det är något som är fullt tänkbart att uppnå. Och när Nordqvist vann LPGA Championship 2009 var det Hedwall som satt framför tv-rutan och kunde konstatera att det faktiskt är rimligt att kunna vinna en major.

Det här ska man inte underskatta.

Särskilt inte när vänskapsbanden är tighta och man har full insyn i hur hårt den andra arbetar för sina framgångar.

Golfhistorien är också full av exempel intensiva och stimulerande rivaliteter, som har påverkat spelarnas karriärer i positiv riktning.

Hogan slogs mot Nelson, Nicklaus hade Palmer, Sörenstam fightades med Webb för att nämna några och alla av dem har i efterhand pratat om vikten av att ha någon att slåss emot vecka ut och vecka in – och om man lyckades med att besegra huvudkonkurrenten så visste man också att det automatiskt innebar en bra placering i tävlingen.

När torsdagen var tidig gick de ut tillsammans på Vasatorps Tournament Course, för att jaga den seger som båda skulle definiera som en höjdpunkt i karriären. Ingen av dem har spelat som proffs i Sverige tidigare och även om de inte riktigt visste vad de skulle förvänta sig så såg de fram emot upplevelsen. Publikt blev det möjligen något av en besvikelse, eftersom det var glest utmed banan – åtminstone initialt. Men de som kom hade ingen anledning att ångra sig.

Spelet från tee till green var fullständigt magnifikt och sammanlagt träffade tjejerna 34 av 36 greener.

Sedan var det tydligt att deras puttingstrokes hade svårt att anpassa sig till de tio stimpfot som banan bjöd på den här dagen, efter att ha spelat betydligt snabbare greener i USA de senaste veckorna.

Till slut landade de två (Nordqvist) respektive tre (Hedwall) under par och givet det långa spelet var det kanske ingen drömstart, men en förstadag handlar i första hand om att sätta sig i position för fortsättningen och den uppgiften lyckades ju mer än väl.

Nu laddar de om för ytterligare en sväng tillsammans under fredagen på Vasatorps läckra och ytterst tourdugliga TC-bana.

Något säger mig att det inte blir den sista den här veckan.