KRÖNIKA: Inga segrar kan hämtas i golf

Karriären är kantad av segrar, framgångar och osannolika bedrifter.

Det här skulle bli ännu en i raden.

18 hål skiljde Caroline Hedwall från den titel som hon hade definierat som den största hittills i en framgångsrik karriär och den promenad hon hade framför sig såg både njutbar och ärofylld ut, eftersom Vasatorps fairways kantades av massor med entusiastiska åskådare. Men istället blev det några timmars plågsam påminnelse om ett välkänt faktum.

Segrar i golf går inte att hämtas, utan måste vinnas.

Nu vet vi också att det gäller Caroline Hedwall.

För allt som hade sett så enkelt, sorglöst och självklart ut under de tre första dagarna blev nu ängsligt och slitsamt. Bagens allra frostigaste verktyg var den Yesputter som levererat så pålitligt under veckan, men den här söndagen framstod det som att kopparna hade täckts med gladpack för i stort sett ingenting gick i, förutom birdieputten på det 17:e men då var det redan för sent. Men i ärlighetens namn kom inte heller det långa spelet riktigt upp till samma nivå som tidigare dagar och många birdieputtar slogs från rätt avlägsna avstånd.

Det var nu heller inget konstigt, en oerhört blåsig och tuff dag som den här.

Av de som slutade bland de 18 bästa var det bara två som gick under par.

Olyckligtvis hette en av dem Rebecca Artis och var en av de få som hade Hedwall inom hyfsat räckhåll på finalronden. Australiensiskan – som aldrig tidigare har vunnit på touren – såg helt opåverkad ut av den pressande situationen och inte ens när hon tog sig förbi Hedwall på det elfte hålet och gick upp i ledning började hon svikta.

Den enda sprickan i rustningen kom på det 18:e hålet, där hon kostade på sig en treputt – men när Hedwalls spinnlösa inspel drog över greenen så var Artis bogey precis vad som behövde för att hon skulle bli tävlingens första segrare.

En gäspning för publik, arrangörer och inte minst medialt, förstås.

Men i det långa loppet så tror jag inte det spelar någon roll alls, eftersom Helsingborg Open blev en framgång ändå. Visst hade en Hedwallseger varit roligare men betydelsen av vinnarens namn är i själva verket begränsad.

Jag är övertygad om att Caroline Hedwall är både besviken och förbannad över att inte få skriva in sig i historien som tävlingens första segrare och tror att hon kommer att sortera in den här förlusten i facket för ”onödiga”. Men med den skalle hon har så är jag också ganska säker på att hon klarar av att hantera den – och också vända den till något positivt. 

Kanske redan den här veckan.

För att formen finns där vet vi och Solheim Cup visade vad hon kan göra när hon är rejält uppeldad och engagerad. Därför tror jag att hon har ett toppläge att jaga sitt livs första majorseger i Evian Masters.
Jag blir inte särskilt förvånad om vi hittar Anna Nordqvist i samma toppstrid.

Svenskan spelade riktigt fin golf på Vasatorp, men hade problem på greenerna var oerhört besviken och sammanbiten när hon klev av den sista greenen och såg nästan ut att ha tårar i ögonen.

Men det är bra, för det visar bara hur mycket den en svensk europatourtävling betyder för henne och säkert också för de andra svenska tjejerna.

Därför finns förutsättningar att göra något riktigt, riktigt bra av det här i framtiden.