Det är fullt förståeligt.
Ja, att du räknade med att det var mot den svenska västkusten du skulle rikta blickarna den här veckan. För där var det ju upplagt för en svensk EM-fest.
I månader har det haussats, snackats och pumpats ut reklam för det europamästerskap i fotboll som i onsdags inleddes i Sverige.
Men det svenska landslagets insats i premiären mot Danmark kan väl bäst beskrivas som ängslig.
Det missades passningar, brytningar och framförallt två (!) straffar på Gamla Ullevis gräs på onsdagkvällen.
Trettio mil nordost, på Linköpings Golfklubbs fairways och greener var bilden en helt annan.
Här var stegen lugna men bestämda, minspelet glatt och några enmetersputtar brändes knappast när det svenska flicklandslaget med lätthet avfärdade sina finska kvartsfinalmotståndare med klara 5,5-1,5 (vilket förmodligen hade varit 7-0 om alla matcher spelats färdigt även efter att avancemanget var klart).
För den oinvigde är det möjligen lätt att tro att kvaliteten på den golf som bjuds av sex tjejer födda 1995–96 inte når upp till en nivå högre än den du kan bevittna i de sista bollarna på hemmaklubbens klubbmästerskap.
Inget kunde vara längre från sanningen.
Här slås känsliga chippar från ruff mot hala greenytor, precisa inspel mot tajta flaggor och välriktade utslag som navigeras genom trånga, trädkantade passager.
Och för den som tror att en 17-årig tjej inte har något vidare tryck i slagen – ta och följ Jessica Vasilic några hål. Här snackar vi löd av det tyngre snittet när den drygt 190 centimeter långa kroppen roterar igenom bollen.
Faktiskt är skillnaden på de svenska spelarna och den världselit vi för några veckor sen såg i tv-sändningarna från US Women’s Open inte sådär överdrivet stor. Ge det fem, sex år och en collegeutbildning i ryggen så finns goda chanser att ett par av tjejerna i det här laget kämpar om majortitlar istället för EM-medaljer.
Minns exempelvis att fyra av de svenskor som 2008 vann Lag-EM-guld i Stenungsund hette Caroline Hedwall, Pernilla Lindberg, Anna Nordqvist och Caroline Westrup, som alla peggade upp i årets US Women’s Open.
Men absolut, visst blir det emellanåt tydligt att det är tonåringar man tittar på.
Som när Emma Svensson, Martina Hedberg och Mia Landegren studsar fram längs fairway, sprudlande av glädje och försöker göra sitt allra bästa Fred Flinta-hopp, med båda fötter i luften och klackarna ihop.
Eller när någon putt slås lite väl modigt och lämnar en lurig retur.
Men det där är också just det som gör det lite extra roligt och medryckande att se på. Att det är lite oslipade diamanter, där ingen drar sig för att visa rejält med känslor, skicka ett leende eller en vinkning till den applåderande publiken och ständigt försöka hitta ett sätt att göra birdie istället för att spela hem ett ”klokt” par.
Så alla som bor i omnejden och faktiskt även ni som bor en bit utanför stadens ringleder, åk till Linköpings GK fredag–lördag.
Inträdet är gratis och avsaknaden av avspärrningar gör att ni kommer att kunna följa slagen och spelarna på tillräckligt nära håll för att höra torvorna landa och puttarna trilla ner i koppen. Därtill är promenaden på Linköpingsbanans välfriserade gräsytor i det strålande solsken som enligt prognosen kommer att fortsätta skina över banan även de kommande två dagarna fantastiskt trevlig i sig.
Att döma av onsdagens svenska insats på fotbollsplanen är det här dessutom Sveriges bästa chans att vinna ett EM-guld på hemmaplan i juli.
