Jag vet inte om vi följer en golfturnering eller ett världsmästerskap i regler.
Jag har inte längre någon aning om vi ser överdrivna reaktioner, uppförstorade situationer, dåliga förlorare eller osportsliga vinnare.
Men det spelar heller ingen roll.
Den här Solheim Cup-lördagen är bland det bästa, häftigaste och märkligaste jag har upplevt inom golf och jag älskar varenda sekund av den här makalösa matchen.
När den mjuka solen sänker sig över det prärieliknande landskapet står det 5,5-10,5 på de stora resultattavlor som kantar Colorado Golf Club och det är de amerikanska siffrorna som nämns först.
Europa leder Solheim Cup med fem poäng efter två dagars spel.
De gör det på det amerikanska gräs som uppenbarligen har varit omöjligt att behärska på de sex tidigare försöken och det är ett resultat som egentligen är lika sensationellt som obegripligt, men å andra sidan är det heller inget som förvånar längre.
Vi fick drama så det räckte när Carlota Ciganda lekte Seve på fredagen och räddade en europeisk poäng med hjälp av en dropp som så småningom skulle visa sig vara felaktigt genomförd.
Men när lördagen kom fick vi liten anledning att fundera över vad som hade hänt, eftersom vi hade fullt upp att hålla ordning på och försöka begripa det som utspelade sig framför våra ögon.
Som när Anna Nordqvist gjorde något ingen annan har lyckats med tidigare i Solheim Cup och sänkte en järnsjua på det 17:e hålet för hole in one – och att det dessutom innebar en definitiv slutpunkt för foursomematchen och fixade ännu en svenskpoäng gör förstås berättelsen ännu bättre.
Ändå var det vara början.
För när Liselotte Neumann valde att satsa på att vädra fem av sex rookies i eftermiddagens fyrboll och vila nyckelspelare som Pettersen, Matthew och Nordqvist så framstod det som en oerhört riskfylld operation eftersom den europeiska ledningen var skör.
Istället blev det ett genidrag – och en fyrbollsbonanza som hade det mesta.
Vi såg nya regeldiskussioner, psykningar och irritation.
Vi kunde följa en 17-åring från England som lirade som att hon visste var hon var, varför eller vilken magnitud evenemanget hade och visade på sätt vägen för andra Solheim Cup-debutanter.
Dessutom fick en 24-årig svenska sitt definitiva genombrott på de stora scenerna genom att spela i stort sett felfri golf och rulla i puttar med en sån självklarhet att det gick sus av besvikelse om hon missade. Med sina fyra segrar är Caroline Hedwall redan klar som bästa poängplockare för Europa och om hon också vinner sin singel mot Michelle Wie på söndagen gör hon vad ingen klarat förut och går 5-0 i ett Solheim Cup.
Fast mer än något annat såg vi ett lag som klev fram ur skuggorna, presterade som bäst när det behövdes som mest och gjorde vad ingen trodde var möjligt.
Europa vann fyra segrar av fyra möjliga och behöver exakt lika många till i de avslutande tolv singelmatcherna för att festen ska börja.
Men den som ska leta amerikanska halmstrån att greppa efter behöver knappast gå längre än till fjolårets Ryder Cup då Europa vände 6-10 till seger på söndagen eller det faktum att singel är en spelform som USA har dominerat fullständigt igenom åren.
Dessutom finns det inget, absolut inget med den här fullständigt galna matchen som överraskar mig längre.
