KRÖNIKA. Därför var det den perfekta starten

En golfspelare är aldrig gladare än vad de sista slagen har gjort honom.

Så Henrik Stenson tog några långsamma steg, andades djupt ett par gånger och plockade upp en halvfull flaska vatten ur bagen. Sakta, sakta tömde han innehållet i en blomrabatt som för att samla kraft till att möjligen uttrycka sig lite mer diplomatiskt inför de väntande journalisterna än vad han egentligen hade lust med.

Ett planerat par hade blivit bogey, på ett scorekort där det skulle stå 67 slag kunde vi i stället läsa 68 och det faktum att en förhatlig liten putt på det avslutande hålet hade ställt till det störde honom något oerhört.

Men någonstans där bakom det besvikna tonfallet gick det också i hans grundliga analys av dagen att ana nyanser av belåtenhet, tillfredsställelse och kanske också viss lättnad.

För du kan aldrig vinna en major den första dagen, men du kan faktiskt förlora den.

Stenson kom till Oak Hill som en av tävlingens största favoriter och hela veckan har man i tidningar och på sajter världen över läst experter, övertygade av såväl form som statistik, som säger att det är Stensons tur nu. Och även om spelarna alltid tycker att de själva sätter de största förväntningarna och kraven på sig så går det heller aldrig att komma ifrån att ett favoritskap också innebär ett ökat tryck kring personen med fler intervjuer, mer autografskrivande och större hype.

Att i det läget gå ut och skjuta en 68:a på Oak Hill, i en av de fyra största tävlingarna är bra gjort och ett stadigt fundament att stå på inför fortsättningen.

Det positiva är också att det långt ifrån var någon perfekt rond, utan att det finns mer att ta av. Stenson, som har varit en av tourens bästa spelare från tee i år, träffade bara åtta av fjorton fairways. Eftersom den viktigaste ingrediensen i ett framgångsrecept på Oak Hill den här veckan är att göra just det så kan man inte låta bli att undra hur låg scoren kan bli om Stenson kommer upp i sin vanliga nivå?

Om Henrik Stenson infriade förväntningarna så var det en annan svensk som överträffade dem.

Med tanke på att Jonas Blixt har vunnit två gånger på världens bästa golftour är det lätt att tro att han är både rutinerad, erfaren och har upplevt det mesta. Men vi får inte glömma bort att han faktiskt endast har spelat på PGA Tour i ett och ett halvt år och gjorde sin första majorstart för bara en månad sedan.

På PGA Championship finns ett tryck och distraktioner som han aldrig varit med om tidigare, eftersom atmosfären är mer uppeldad än på ett British Open, och det hade varit förlåtet om han lät sig påverkas av detta.

Men Blixt hanterade han situationen som han aldrig gjort annat.

Hans 68:a ger honom riktigt bra möjligheter att få fortsätta spela över helgen och som debutant kan man ju nånstans tänka sig att det är hans huvudsakliga mål. Men Blixt är inte den typen. Jag är övertygad om att han långt där bakom de mörka solglasögonen tror att han kan bli den första svenska manliga majorvinnaren – kanske redan i helgen.

Det potentiella problemet är att Henrik Stenson tänker samma sak.

Men för min del låter det som ett rätt angenämt bekymmer i så fall.