Tidigare artiklar
Europeiska journalister tittar gärna menande på varandra när amerikanerna drar igång det sentimentala med stråkar, snyfthistorier och till synes öppenhjärtiga, känslosamma berättelser. Det beror inte nödvändigtvis på att alla européer är cyniska och hjärtlösa, snarare på att det privata och känslosamma sällan förmedlas utan detta ackompanjemang av snyft och filmmusik.
Under söndagens spel blev det snart klart vilken artikel som skulle summera den här veckan, den om vad segern betyder för Phil och hans familj. Det var sedan tidigare känt att Phil Mickelsons fru Amy i maj förra året fick diagnosen bröstcancer. Bara två månader senare fick Phils mamma Mary samma besked. Därefter följde en kämpig tid för familjen, och Phil kom och gick på touren allt beroende på hur det fungerade på hemmaplan.
När han spelat sig till sin tredje seger i US Masters finns det ingen som skruvar på sig när han med brusten röst berättar hur mycket det betyder, att vinna just nu och att vinna inför hans fru och barn på den 18:e greenen. Han visste inte själv om Amy skulle komma ut till banan, eftersom hon mår dåligt av medicinerna. Men när de fann varandra bakom greenen efter ronden var tårarna nära, både hos européer och amerikaner.
Alla förstår att det han säger kommer från hjärtat. Och det gick rakt in i hjärtat hos publik och skribenter.
Ingen tror på det
När Tiger Woods däremot öppnar sitt hjärta och berättar hur han skäms över hur han betett sig, om hur han mår dåligt över hur han har svikit sina barn, sina fans, då är det ingen som sväljer. Ingen har nämligen någon klump att svälja ned. Ingen är nära tårarna. Det är ingen som tror på att hans ånger är äkta.
Ämnet Tiger Woods är så känsligt att människors röster går upp i falsett när han kommer på tal. Och så kommer det att vara en stund till, även om det nu snabbt återgår till det normala. Woods spelar ju inte så många tävlingar per år, men bara det faktum att han säger att han inte vet när nästa gång blir gör ju att han är garanterad minst några rubriker till, som inte direkt har med tävlingsresultat att göra.
Samma måttstock
Så Woods-storyn är fortfarande högst aktuell. Ingen verkar längre bry sig om att denna idrottshjälte har visat sig leva ett helt anat liv än det han affischerat och tjänat pengar på. Men toleransen med beteendet på banan har minskat, och gradvis kommer även Woods att få finna sig i att värderas utifrån samma måttstock som de andra.
Och det har ingenting med hans prestation på golfbanan att göra.
Men det dröjer, så den storyn får man skriva en annan gång.
Just nu är jag glad över att den i stället handlar om Mickelson. Det var ju den som var roligast att skriva.
