Det har kallats för en av de mest svårförutsägbara golftävlingarna på åratal, så efter dagar av spekulationer, analyser och lika grader av initierade tips var det skönt att vi äntligen skulle få ett första svar.
Men efter 15 timmars golf på Royal Lytham & St Annes så stod vi där som en bunt frågetecken och kliade oss i huvudet, inte ett dyft klokare än vad vi var innan.
För när havet stormat klart och musiken slutat spela så satt de ju där på de åtråvärda stolarna i stort sett allihop. Woods, hade tagit en plats, liksom Scott, formstarka Johnson, Els, McIlroy, Watson, Hanson, Stricker – ja, nästan alla de där spelarna som vi kanske hade förväntat oss – och hoppats – skulle finnas med i toppen.
Egentligen var det väl nästan bara det allra hetaste namnet som återigen blev utan.
För Lee Westwood fick ännu en gång stå dystert vid sidan av och fundera över vad det egentligen var som gick snett.
Han kom hit som en av de absoluta förhandsfavoriterna på en bana han kan både utan och innan – och han var en befogad sådan. Det enda möjliga frågetecknet var väl huruvida hans puttning skulle hålla den nivå som Royal Lytham verkligen ber om, men samtidigt var möjligheterna att han skulle kunna uppväga detta med sitt långa spel.
Men den här dagen gick verkligen det mesta på tok.
Efter två inledande birdies väcktes hopp, men några vingliga järnslag och klumpiga chippar senare så var äventyret över för den här gången. Ja, så känns det faktiskt, även om det är tidigt i tävlingen. För efteråt talade Westwood om att han inte känner att han har den kontroll över bollen som han är van vid och kan missa båda höger och vänster, vilket i klartext kan innebära stora problem när förutsättningarna blir tuffare.
Annars blev det en dag med två ansikten.
För när nattens regn ebbat ut lade sig också vinden platt, så när förmiddagsgänget slog sina järnfemmor på Royal Lythams förstahål så gjorde de det utan den minsta antydan till bris samtidigt som greenerna var mjuka och receptiva. Det förvandlade lekfull linksgolf till prickskytte och allt utmynnade i en enda stor birdiefest.
Adam Scott var den som hade siktet allra bäst inställt och checkade in på en 64:a, vilket placerar honom högst upp på ledartavlan efter 18 hål. Efter tre hål fick han rejäl fart på båda järnklubbor och putter och rakade i åtta birdies inom loppet av 13 hål och återigen bevisade australiensaren att han har en högstanivå som få kan mäta sig med.
Men på något sätt avslöjade också avslutningen av ronden varför han fortfarande väntar på sin första major.
Efter 16 hål plötsligt insåg Scott att han hade chansen att slå alla tiders herrmajorrekord genom att göra en 62:a. Allt som behövdes var en birdie på något av de två sista hålen och med tanke på hur han hade spelat var det en ytterst rimlig uppgift. Men istället slog han en usel järntvåa på det sista hålet och gjorde bogey i stället för birdie. Det är möjligt att jag övertolkar saken, men på något sätt känns det lite symptomatiskt för Adam Scotts karriär – men resten av tävlingen får visa om jag har rätt.
För svensk del blev det en bra start.
Vi satte våra största förhoppningar till trion Hanson, Jacobson och Norén och samtliga gick ut under eftermiddagen, när vinden hade tilltagit, temperaturen sjunkit och regnet stänkte från grafitgrå moln.
Men alla klarade uppgiften på ett bra sätt.
Framförallt Hanson.
Ännu en gång snackade han ner sin form inför tävlingen, men återigen visade han att han har transformerats till en spelare av världsklass. Bara tio minuter före start hittade han rätt i sökandet efter den rätta känslan för att ta sig runt banan och få ordning på det långa spelet, vilket var en nyckelfaktor på hans väg mot 67 slag och bra slagläge för fortsättningen. För några år sedan hade han kanske drabbats av panik och i stället gått några över par, men hans grundtrygghet är nu på en helt annan nivå och det skänker förstås ro till alla delar av spelet.
Men i morgon är en annan dag och vad som händer då är lönlöst att sia om.
Det återstår att se om vi är lite klokare då och börjar få bättre grepp om vilka spelare den 141:a upplagan av The Open Championship ska handla om.
