Krasslig Karlsson går på adrenalin

Det är tjugo minuter efter överenskommen tid och Robert Karlsson dyker upp i efter förmiddagens träningsvarv, det har blivit tre niohålsrundor den här veckan. Det var inte lika lätt att komma ut och träna idag som på tisdagen, kön av spelare som ville ta sista chansen var längre den här gången.

Han har nu haft känningar av körtelfebern i över en månad och även om han känner sig bättre nu så tar infektionen mycket energi och han blir snabbt trött.

– Det är helt okej nu. Det är en gammal körtelfeber som kommit tillbaka. Jag mår bra men har dåligt med energi.

Trots krämporna är han i fin form och redo att putsa sitt eget svenska rekord. För två år sedan kämpade han sig runt den tufft uppsatta bana och slutade på delad åttondeplats vilket är det bästa blågula resultat någon lyckats med här. Året därpå var banan betydligt lättare att spela, men han spelade för fegt och defensivt och missade kvalgränsen.

– Det har känts bra på inspelsvarven nu och banan är betydligt mjukare och lättare i år än för två år sedan. Lite grann som förra året. Men i år kommer jag att ha en annan strategi och spela lite mer offensivt. Förra året spelade jag för fegt.

Karlsson är på plats på Augusta National för fjärde gången. Han minns när han var här första gången 2007. Även om han hade sett tävlingen på tv ett antal gånger och liksom alla andra visste exakt hur puttarna skulle falla så blev det ändå en överraskning att vara på plats.

– Det var inte alls som på tv. Tionde hålet exempelvis är som en skidbacke, det förstår man inte när man följer tävlingen hemifrån.

Första tävlingen blev en omskakande upplevelse. Banan var förlängd, greenerna var stenhårda, vädret var inget vidare och scorerna blev skyhöga. Inte ens vinnaren Zach Johnson gick under par.

– Det är inte bra för publiken och tävlingens magnetism. Det som är typiskt med den här tävlingen är att det är sånt tryck på sista nio. Och det hördes knappt nåt jubel alls då, och det är inte så bra.

Nu är läget annorlunda. Att döma av inspelsdagarna är det bäddat för birdiefest och Robert tror att årets score kommer att landa någonstans i närheten av Angel Cabreras resultat i fjol – argentinaren vann på 12 under par.

Augusta National är är en av hans favoritbanor, Karlsson gillar att det är riktigt svårt, att det krävs mer än att tjonga iväg bollen. Och om han gillar banan, då passar den honom utmärkt.

– Varje gång jag kommer hit är det mindre främmande. Man lär sig hur man ska lägga sig för att ha bra vinkel mot greenen och man behöver inte lägga så mycket tid på att förstå det längre.

– Man kan inte bara gå ut och skicka iväg slag på den här banan, man måste veta hur flaggan står så man kan skapa de bästa vinklarna. Ligger man rätt kan man göra birdie på vartenda hål här.

Karlsson är nu laddad för att putsa sitt eget svenska rekord. Han är mycket nöjd med åttondeplatsen för två år sedan, men tror han kan spela bra här igen. Och det där med körtelfebern tänker han inte så mycket på. Han skippade visserligen par tre-tävlingen på eftermiddagen för att inte göra slut på för mycket energi, men han tror inte det påverkar honom annars.

– Här går jag på adrenalin.