PGA Championship
Spelplats: Atlanta Athletic Club, Johns Creek, Georgia
Datum: 11-14 augusti
Prissumma: 7,5 miljoner dollar
Segrare: Keegan Bradley
Robert Karlsson började söndagen fem slag bakom ledarna Jason Dufner och Brendan Steele. Men den 41-årige svensken fick en drömstart. Efter nio hål var han tre under par och hade klättrat allt närmare ledarna.
Nu återstod de sista nio hålen på Atlanta Athletic Club, som Karlsson spelat fantastiskt bra de inledande tre ronderna.
Och det gjorde han även på söndagen.
Först en birdie på tian och därefter en eagle på tolvan efter att ha slagit upp en järnsexa till två meter. Han tittade inte på ledartavlorna, men insåg att nu hade han blandat sig i segerstriden på riktigt.
– Man vet själv vad som händer. Jag var sex under efter tolv hål så jag visste att jag hade kommit närmare i alla fall, säger Karlsson.
Bara ett slag skiljde Karlsson från ledningen.
Tyvärr skulle han inte komma närmare än så. På 16:e hade han lera på bollen och slog en flier 20 meter förbi flaggan. Från ett oerhört tufft läge bakom green lyckades han inte rädda par.
Det blev sen ytterligare två bogeys, på hål 17 och 18.
Karlssons score landade på 275 slag, fem under par, vilket gav en delad fjärdeplats med David Toms och Scott Verplank.
Placeringen var en tangering av 41-åringens bästa resultat i en major, US Open 2008 den tidigare fjärdeplatsen, och han var nöjd efteråt.
– Det var kul som fan, det är klart att det är intensivt på de sista hålen, men så ska det vara. Jag är väldigt, väldigt nöjd med veckan. Det är nog den bästa majorn jag någonsin spelat, konstaterar han.
När Karlsson hålat ut på Atlanta Athletic Clubs 18:e hål och utväxlat ett fast handslag med sin caddie Alastair McLean vände han sig om och tillät sig att för första gången titta på ledartavlan.
– Ja, jag tittade på ledartavlan och räknade litegrann, säger Karlsson och skrattar.
Men att åtta under par, vilket Karlsson alltså var efter 15 hål, hade räckt till särspel var inget Karlsson lät sig nedslås av. Tvärtom.
– Efter idag är det nog första gången jag kan säga till mig själv att jag är tillräckligt bra för att vinna en major.