Jesper Parneviks senaste tävlingsrond slutade på 77 slag. Den noterades under fredagens spel i Nordea Masters. Nu i efterhand medger Parnevik att han egentligen borde stått över årets upplaga av tävlingen.
Men efter månader med rehabträning och en varsam upptrappning av golfen är det dags igen. Den 12:e januari påbörjar Parnevik Sony Open Hawaii och sin 19:e säsong på PGA Tour.
Detta efter några år där skadorna i rygg och nacke avlöst varandra.
– Kroppen känns hyfsad nu. Det är stor skillnad från ett år tillbaka, och bättre än i somras, säger Jesper Parnevik till Svensk Golf.
Förra veckan var han visserligen tillbaka på Mark Philippons klinik i Vail. Men ingreppen i rygg, axel och höft var av mindre art. Någon dag senare spelade Parnevik golf igen.
– Det var inga operationer, utan små ingrepp. Han gick in och fixade till lite. Han gjorde till exempel en så kallad PRP – där man spinner till vita blodceller och sprutar in dem igen.
Problem med drivern
Rent spelmässigt känner Parnevik redan nu att kroppen svarar på ett annat sätt än förra året. Då fungerade järnen, hans sedvanliga starka punkt, relativt bra. Istället svajade det stundtals rejält från tee.
– När jag har varit stel har jag ofta slagit rakt vänster med drivern. Men den har kommit igång nu när jag kommit igenom bättre med vänstersidan. Sista tävlingen jag spelade i USA under året var på Hilton Head. Jag var hyfsad med järnen under andra varvet men slog bort typ fem bollar med drivern. Det var bara riktiga dräphookar där jag inte kom igenom bollen. Och det är inte kul.
Hur schemat kommer att se ut under 2012 vet han ännu inte. Den medicinska undantagskategori som utnyttjas ger ett antal starter, med vissa undantag för större tävlingar. En sak är dock säker. Till denna gång är det kroppen som helt och hållet får avgöra.
– Jag kommer inte att köra lika hårt som jag brukar, med spel på västkusten varje vecka i början. Jag lär mer välja tävlingar noggrannare efter när kroppen känns fräsch. Senaste åren har jag kört även fast det känns stelt i nacke och rygg. Det kommer jag inte att göra nu. När jag känner mig sliten blir det några veckor ledigt.
Nyfiken på formen
Vad kan man då egentligen förvänta sig av en skadedrabbad 46-åring, som är ganska rostig när det gäller att prestera tävlingsgolf på högsta världsnivå? Det vet han inte själv i nuläget.
– Man har höga förväntningar längst inne, men får vara realist också. Det är en annan sak med tävlingsfokus och den mentala biten när man lirat så lite som jag gjort de senaste tre åren. Det är lite skillnad på att springa runt och lira på klubbarna här i Florida och sedan ge sig ut på tävling. Men jag är själv nyfiken på att se hur det blir.
Den enda gångbara formmässiga indikationen är hur senaste tidens vadslagning mot tourpolarna fallit ut på banan. Och där medger Parnevik att vissa lovande tendenser kan skönjas.
– För någon månad sedan fick jag stryk hela tiden kändes det som. Men att betta lite är ett ganska bra tävlingsinstrument för att kolla hur saker och ting är. På sistone har det blivit några rundor som överraskat positivt. Igår var jag ute på Medalist med Hank Kuehne och ett par andra killar på touren. Det gick ganska bra. Jag gjorde åtta birdies, fast också lite andra grejer – om man säger så.
Testar magputter
Den bag som packas inför resan till Hawaii blir i vanlig ordning en brokig historia. Han tror själv att utrustningen i nuläget består av sju olika märken – däribland en R11-driver från TaylorMade och ett järnset från Ping. Men en lite större nyhet kan dyka upp på banan, beroende på vibbarna från övningsgreenen.
– Ibland kör jag med en magputter. Jag håller på och växlar lite. Av någon skum anledning känns det bättre med den vanliga puttern efter att magputtern använts. I höstas hade jag bestämt mig för att börja köra med magputter eftersom varenda lirare på touren har det. Jag tänkte att det måste vara någonting med det. Men jag är inte helt säker på hur det blir ännu.
Det handlar alltså mer om nyfikenhet än yipstendenser?
– Yipstendenser har man väl haft i alla år, mer eller mindre. Nej, men jag kände att jag ville prova det seriöst eftersom många använder magputter, även bland de yngre killarna. Jag har testat tidigare någon gång, men aldrig gillat det riktigt.
Hur mycket håller du koll på touren i stort, nu när du själv inte spelat på ett tag?
– Jag har varit ganska dålig på det. Men nu på sistone har jag slängt ett öga på Golf Channel så att man vet var det är för killar som är där ute. Keegan Bradley och Webb Simpson är grabbar som jag aldrig träffat, och som nu blir ”Player of The Year” och vinner tävlingar. Det kan ju vara bra att veta vilka de är i fall man springer på dem rangen.
