(Foto: Christer Höglund)
För en månad sedan fanns inte en plats i årets The Open helt intatuerad på kartan i Rickard Karlbergs eller Pelle Edbergs sinnevärld.
Men en otrolig 64-rond under söndagen i Scottish Open senare för Karlberg, och en stark måndag i finalkvalet på Hillside GC för Edbergs del senare så står de där sida vid sida på The Old Course.
Pelle Edberg, som vanligtvis inte är tourens störste misantrop, kliver av 18:e med ett leende som är ännu bredare än första hålets fairway.
– Jag kommer ihåg när jag spelat Dunhill Links här och det varit mycket järntvå och järntre från tee. Nu är det många drivar, så att man tar bort de flesta bunkrarna som ligger på 240 eller 250 meter. Då har man en eller två bunkrar att slåss mot istället för sex eller sju.
Fler drives från tee innebär också att Edberg måste möblera om en smula i bagen.
– Jag har stoppat i en träfemma istället för järntvåan. Du slår inga järn från tee, så den behövs inte. Det finns några par 5 där du kanske slår träfem på andraslaget. Men blir det vind och regn kanske man vill köra järntvåa från tee för att hålla bollen i spel lite mer.
Vad krävs då för att vi ska få se en repris på den där tolfteplatsen som herr Edberg jobbade fram i 2007 års The Open på Carnoustie? Jo, att mannen i fråga verkligen släpper garden och vågar veva på.
– Jag ska inte vara så defensiv. Det är där jag har förlorat en del under de sista tävlingarna. Nu känns som att den här banan passar mig rätt bra eftersom jag fortfarande slår rätt långt. Ska jag kunna få en bra placering gäller det att jag vågar slå drivern från tee, och då även vågar slå det slaget som jag vill slå.
– – – – – –
Hur mjuk The Old Course är just nu? Ser precis Tigers wedge backa upp lite prydligt runt pinnen på ettans green.
— Eric Franzen (@ericfranzen) 15 juli 2015
