Hedwall spurtade i mål – med ett hole-in-one

Hon ryckte fram järnåttan ur bagen, gjorde sin rutin som vanligt och levererade en perfekt sving. Titleistettan seglade iväg rakt mot flaggan och sedan:

– Det bara small till. Ärligt talat har det här varit en sådan där dag där det hade varit troligare att den tagit i pinnen och gått i vattnet än något sådant här. Det var så jag tänkte, men när de började applådera mer förstod jag att den gått i, säger Caroline Hedwall till Svensk Golf.

Första tanken när hon förstod att den gått i?
– Fan vad rättvist, säger Hedwall och ler.

Svenskan hade nämligen inte haft golfgudarna lika säkert parkerade i sin ringhörna under hela andra ronden av Evian Championship.  På tvåan hamnade utslaget i ett pluggat bunkerläge och efter att ha tagit lättnad för en pluggad boll i ruffen på trean slog hon inspelet förbi green och skulle chippa tillbaka.

– Jag slår chippen och så går den upp i grenarna och bara stannar. Så jag bara stod och tänkte ”vafan händer”. Jag fick till och med fråga om det var ett tillåtet slag att svinga med drivern och försöka klonka ner den, säger Hedwall som lämnade hålet med sin andra raka dubbel i scorekortet.

Vid det läget var Hedwall sex över par totalt och två slag på fel sida om kvalgränsen. Sex över par var hon även efter elva hål, men sedan började lägga pusselbitarna i vad som skulle bli en osannolik finish.

Birdie på hål 12 och 13, bogey på 14, birdie på 15 och sedan hole-in-one på det 16:e.

– Det var väldigt skönt. Jag har gjort två tidigare, men aldrig i slagspel så det är första gången jag fick skriva ner en etta, säger Hedwall.

Som om det inte vore nog där följde hon upp sitt ess med birdies på de två sista hålen, vilket gav 31 slag (-5) sista nio och 68 totalt.

– Jag kände att nu kan inget gå fel. Det var som på sista hålet, jag visste att jag skulle sätta den. Jag kunde inte bränna den. Det är så jäkla märkligt med golf ibland, för hade det varit på femman hade det känts ”jaha, ska en till studsa ur linjen”. Jag sa till Jacqueline (hennes syster och caddie) på 17:e att om du hade sagt efter bogeyn på 14 att jag skulle stå här med plus ett hade jag tagit det direkt. Nu är jag på par efter 18, helt sjukt, konstaterar Hedwall.

Hedwall beskriver att det största problemet under de två första ronderna varit att hon slagit klubborna längre än normalt.

– Jag får svårt att committa till slagen, så när jag slår dåliga slag beror det på att jag inte litar på det. Men jag började committa till det i slutet och då kom jag närmare pinnarna också. Järnåttan jag slår på 16 är 135 meter och det är normalt sett en järnsjua.

Ingen var gladare än Hedwall själv att hon vågade lita på det klubbvalet.