LPGA Championship

Spelplats: Locust Hill Country Club, Pittsford, New York.
Datum: 24-27 juni.
Prissumma: $ 2 250 000 ($ 337 500 till vinnaren).
Det är tidig lördagseftermiddag i Rochester. Louise Stahle har precis slagit ut på Locust Hills sjätte hål och vandrar nu längs slänten från tee ner mot fairway. Vid ett av hålets övergångsställen där publiken får korsa banan står spärrvakten Gordon vid repet och ser till att åskådarna inte passerar förrän Stahle och hennes spelkamrater gått förbi.
Plötsligt tar Gordon av sig den officiella funktionärskepsen och sätter på sig en blågul fiskehatt som det står ”How Swede it is” på ena sidan och ”Heja Sverige” på den andra.
Han ler glatt och vinkar till Louise Stahle. Hon ser Gordon och vinkar tillbaka och tackar för hans stöd.
– Varje gång som en svenska kommer förbi här så tar jag på mig hatten. När tjejerna ser mig så spricker de upp i ett leende. Jag älskar det, säger pensionären Gordon som har jobbat som funktionär i 15 år när LPGA är i stan.
Han heter Blom i efternamn, är 75 år, bor i Rochester-förorten Irondequoit och har svenskt påbrå.
– Min pappa föddes i Eskilstuna, Anna Nordqvists hemstad. Jag har varit där två gånger, säger Gordon Blom.
Gordon har ett flertal svenska autografer på sin hatt.
– Den första var Annika Sörenstam som jag fick för fyra år sedan men jag stör aldrig spelarna under ronden utan brukar gå fram till dem efteråt.
Vem är din favoritsvenska?
– Hm… Vet du vad? Jag har faktiskt ingen, jag gillar dem alla.
Om en svenska skulle möta en amerikanska i särspel – vem håller du på då…?
– Svenskan! Absolut. När det handlar om damgolf så är jag mer svensk än amerikan…
Louise Stahle gillar stödet från Gordon Blom:
– Jag har sett honom tidigare och brukar heja tillbaka. Det är så kul med folk som försöker peppa en och människorna är väldigt trevliga här i Rochester.
Helen Alfredsson har också uppmärksammat Sverigesupporten på sexans fairway.
– Han är så söt. Jag tycker att det är kul med amerikaner som känner att de är svenska trots att de inte kan ett ord. Man blir glad och får energi när man ser honom.
Så här säger Anna Nordqvist om sin kompis från Eskilstuna på Locust Hill:
– Jag träffade honom här redan förra året och jag spelar ganska bra på sexan. Det kanske är tack vare hans hjälp…