Margaretha Murray var den första som med stort engagemang jobbade för damgolf. Hon var ledare för det första golflägret för flickjuniorer 1957, som sedan arrangerades på Åtvidabergs GK under flera år.
Många som fick den eftertraktade möjligheten att delta på Åtvidabergslägret minns med ett leende hennes förhållningssätt till de unga flickorna – alltid klar och tydlig i sin ledarroll. De yngre fick tilltala henne med ”Tant Margaretha” medan de äldsta, med ålderns rätt, tilläts vara mer informella och bara säga ”Margaretha”.
Margaretha Murray var en aktad och stridbar ledamot i SGF:s styrelse åren 1961 till 1976 och ordförande i damernas elitkommitté 1973 till 1975.
Hon var kapten vid flera landskamper, EM och VM. Från sin sittkäpp, iklädd sin utmärkande blå hatt och puffande på en cigarett, skärskådade Margaretha Murray med argusögon sina spelare om de var dugliga för landslagsuppdrag eller gjorde sitt bästa i kampen om landslagssegrar. Alltid bestämd men med humor och lätt till det befriande skrattet, och som alltid med sin man Rutger stående bakom för att hjälpa till. De två blev ett oskiljaktigt par både på och vid sidan om svenska och utländska golfbanor.
VM-bronset i Buenos Aires 1972, som var Sveriges första VM-medalj, blev kronan på en lång och engagerad karriär inom svensk golfsport där Margaretha hellre ägnade sig åt ledarsysslorna än sitt eget spel. Hon nobbade alltid flickornas invit om att spela i en träningsboll.
Margaretha Murray kom att bli en av de stora ledarprofilerna och fick SGF:s förtjänsttecken i guld 1975. Hon levde den sista delen av sitt liv i Båstad.
Margaretha Murray blev 94 år.
