”Finns inget rätt eller fel”

Hon växte upp på en skogs- och parkbana i Eskilstuna. Det definitiva genombrottet kom sedan på amerikansk mark i och med segern i fjolårets LPGA Championship.
Men resultatstatistiken berättar också att det finns grymt mycket linksgolf i Anna Nordqvist 183 centimeter långa kropp. Det bevisades inte minst när hon segrade i British Amateur 2008 på North Berwick.

Så, hur kommer det sig att en tjej från Torshälla GK pressar järnsjuor under vinden som om det vore inpräntat i hennes DNA?

–  Jag tror mycket handlar om erfarenhet. Att spela sådana här banor mycket. Jag fick vara en hel del på de brittiska öarna med landslaget under tävlingar som Girls British Open och British Amateur. För många av amerikanarna kan jag tänka mig att det känns mer annorlunda, säger Anna Nordqvist.

En del av tjusningen
Idag har hon sin fasta arbetsplats i USA och på LPGA Tour. Majoriteten av de tävlingar hon spelar där är på mer eller mindre manikyrerade målgolf-banor där bollen ska flygas högt i luften mellan punkt a och punkt b. Enligt Anna själv blir ändå inte omställningen jättestor när det plötsligt handlar om att gräva djupt i bagen plocka fram en rullande 20-meters chip.

– I USA sitter pinnarna längst kanterna och det är tjockruff. Men här får jag plocka fram andra slag och hålla bollen lägre. Det blir annorlunda och en del i tjusningen är att allting inte behöver vara perfekt. Det finns inget som är rätt eller fel och man får använda sin fantasi.

Debut på Royal Birkdale
Women’s British Open blir Nordqvist första tävling på Royal Birkdale. Men det var ändå inte en helt ny bekantskap som väntade inför det första inspelsvarvet.

– Jag kollade mycket på British Open när herrarna spelade här 2008 och jag kommer ihåg många av hålen från då. Greenerna är inte stenhårda som de många gånger brukar vara på ett British Open. Men banan har ändå sina klurigheter. Jag tror att vinden kommer att ställa till en hel del när det gäller träffsäkerheten och att försöka undvika bunkrarna vid utslagen.

Anna anlände till Royal Birkdale med en delad 19:e plats från helgens Evian Masters i bagaget. Säsongen 2010 har medfört två placeringar bland de tio främsta och en seger i den inofficiella inbjudningstävlingen The Mojo 6. 

– Resultaten har gått lite upp och ner med formen känns bättre och bättre. Jag har blivit en betydligt bättre spelare i år. Jag tycker främst att mitt närspel har utvecklats. Jag och Henri Reis har jobbat mycket på det. Jag tycker att vi har kommit långt där. Slagmässigt jobbar vi också på rätt saker. Det gäller bara att få det och klicka.

Beskriv hur du och Henri har arbetat med det långa spelet.
– Allt handlar om att göra det så enkelt som möjligt. Att bli starkare och använda min kropp till min fördel. Jag har alltid slagit mycket med armarna, så det gäller att göra rörelsen enklare och utan ansträngning.

Har det gett konkreta resultat, exempelvis i ökad längd?
– Ja, jag har ökat en del i länggd med järnklubborna främst. När jag slår bollen bra så slår jag den helt annorlunda än tidigare, vilket känns bra.