Den här veckan trillar årets sista nummer av Svensk Golf ned i brevlådorna och jag hoppas att det blir en tidning som lyser upp i det dystra novembermörkret.
Vanligtvis brukar vi köra med inspirerande svingbilder eller sköna golfbanefoton på omslaget i just den här numret och under den här årstiden, då spelglädjen kanske behövs som mest.
Men den här gången resonerade vi annorlunda och valet att gå på det glädjande trendbrottet i medlemsstatistiken var givet. Det är dock en utmaning att skapa ett omslag på det temat och därför blev valet av ingång också lite ovanligt. Men jag gillar Patrik Svenssons illustration eftersom den också kräver en del av läsaren och inte är given från start. Däremot kan jag självkritiskt känna att det borde ha varit lite mer tryck i färgerna.
Varför vi gör så stor grej av att 980 fler svenskar spelade medlemsansluten golf 2014 jämfört med 2013 skriver jag om i min inledande krönika.
I tidningen har vi också träffat några av människorna som utmärkte sig mest under det gångna golfåret.
Allra mest gillar jag nog storyn om fotbollskillen Sedin, som fick smak med det här för golf för ganska exakt ett år sedan. I dag står han på 4,5 i handicap. Och det skönaste av allt är att han i artikeln får det att låta så enkelt att man själv undrar man man egentligen pysslar med.
