Ett ras i rätt riktning

Han har anlänt till Royal St Georges efter några veckors ledighet i Sverige. Under åtta dagar fick klubborna vila. Sedan började uppvärmningen inför The Open med träning och spel på Vallda samt Fjällbacka GK. Två svenska banor där han kunde putta på svingelgräs och sakta skapa sig en bild kring vad som väntar inför veckan i Sandwich.

– Sett till gräset på båda de banorna var det lite mer likt på hur det är på links, och därmed lite trögare än de greener som vanligtvis spelar på touren, säger Fredrik Jacobson.

Royal St Georges är långt ifrån okänd mark för Jacobson. I 2003 års The Open slutade han sexa på denna bana. Efter sammanlagt nio starter är detta fortfarande Fiddes bästa notering i mästerskapet. Den senaste gången, 2009 års The Open på Turnberry, fick han nöja sig med en delad 70:e plats. Fidde tycker själv att han utvecklat spelet sedan dess och nu står bättre rustad att ta sig an golfens äldsta mästerskap.

– I det hela tycker jag att jag nu träffar bollen bättre och har fler bättre ballstrikingdagar där jag träffar fler banor och fler fairways. Och det hjälper till på de här svårare banorna. Första dagen på Turnberry spelade jag bra. Sedan slog jag inte bollen tillräckligt bra i blåsten och sindvinden där.

Han har inte spelat någon tävling sedan segern i Travelers Championship. Efter åtta säsonger på PGA Tour fick Fidde slutligen bocka av ytterligare en milstolpe i sin karriär genom att bärga en titel på andra sidan av Atlanten.

Detta skedde bara en vecka efter US Open, där han var med och högg i tätstriden bakom McIlroy fram till sista nio. Då ballade puttningen ur rejält – och Fidde rasade raskt nedåt i resultatlistan. Men just dessa tuffa timmar ute på Congressional tycker han själv gav ett antal viktiga lärdomar som kan bli avgörande i hans utveckling som spelare.

– Det bästa som kunde hända mig var att det inte gick så bra under sista nio på söndagen under US Open. För första gången i karriären kände jag att jag verkligen kunde plocka ut något av detta. Nu bestämde jag mig att försöka gå igenom det som hände och snacka igenom det hela med teamet för att se vad vi kunde jobba på. Och i detta fall var det puttningen.

Det kunde lika gärna varit det längre spelet han arbetade på efteråt. Men plötsligt hittade Fidde en struktur i sin tillvaro som yrkesgolfare som han först nu upptäckt att han saknat.

– Det handlar om att vara tydligare kring de grejer som jag vill utföra. Jag är mycket av en känslospelare annars, som spelar på mycket vilja och hjärta. Det är många up and downs och mycket byggs kring närspelet. Men och inse att jag att behöver bli mer systematisk och hitta ett mantra som funkar från dag till dag – oavsett situation – är vad jag tagit med mig där ifrån, och detta tror jag att jag kommer att ha nytta av under en lång tid framåt.

Vi vet redan att han trivs på Royal St Georges intrikata greener. Och Fidde nekar inte heller till att det ger fördel att vara en erkänt bra puttare i detta sammanhang.

– Greenerna är ganska kuperade här och helt klart utmanande. Det är små kullar och ganska avdelat. Man kommer inte att kunna vara på rätt del av greenerna hela tiden, så det blir lite puttar som blir testande både när det gäller touchen och att läsa greenerna.

Det här är en bana som stundtals ger ganska slumpmässig utdelning på slagen. Hur tacklar man detta under fyra ronder i ett The Open?
– Man får bara fokusera på att bara slå bra slag. Links är alltid lite så att man har mycket lutningar och kullar och så. Tar man 17:e hålet som exempel. Där slog jag en bra drive i dag som stannade i fairway, men när jag kom fram såg jag också vilka små marginaler det är. En drive som är mitt i kan också rulla ut i ruffen. Så är det på vissa hål, och det är bara att acceptera.